Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkitektoniska Fragmenter. Skizzer efter verkligheten, från en resa 1863-64, af A. T. Gellerstedt, arkitekt. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
ett landskap far fram flere fårgnyancer, om man ser
det upp och ned t. ex. med hufvudet mellan benen,
såsom åtskilliga amatörer älska att skåda naturen,
än om man med ett sund t öga kastade en naturlig-
blick på konstens alster, hvilka dock ej äro eller
kunna vara annat än förädlade bilder af lifvet, hvadan
det blott behöfves ega en sund blick för detta i dess
mångfaldiga företeelser för att äfven kunna ega en
blick för konsten. Dennas hela ställning har genom
ett sådant förnämt afskiljande blifvit onaturlig:
hon har blifvit en sällsynt drifhusplanta i stället
för en naturligt fri växt, ett acklirnatiseradt
träd, som ger frukt och skugga, på samnia gång det
förnöjer ögat med fullare och skönare former. Konsten
har upphört att vara, hvad hon skall vara, och
hvarförutan hon med rätta kan betraktas som en dyr
öfver fl ödsartikel i ett fattigt folks hushållning,
nemligen ett kulturmedel. Och dock är hon ett af de
kraftigaste, som finnes till mensklighetens förädling,
om hon sättes i sitt rätta förhållande i lifvet,
och hon är ovilkorligen i sin blomstring tecknet på
kulturens höjdpunkt, ty hon är dess blomma, om hon
också ej är dess frukt.
Det är icke en ren paradox, då man sagt, att en
persons allmänna kultur kan bedömas af de bilder,
man ser på hans vägg. Ty om det esthetiska, sannt och
sundt utveckladt, är i sin mön lika nödvändigt för en
harmonisk utveckling af det menskliga väsendet som det
theoretiska och det praktiska, och om det sköna i sin
högsta form alltid också är både sannt och godt, så
kan det aldrig för en god uppfostran vara likgiltigt,
vid hvilka ting eller ljud ögat och örat vänjas att
fästa sig med välbehag. livad vi här sagt om den
enskilde, gäller i stort om samhället, och derföre är
äfven en sund esthetisk uppfostran af slägtet ett mål,
som är fullt värdigt att efter-sträfvas vid sidan af
och jemte utbildningen af den theoretiska förmågan
och den praktiska dugiig;heten, eller ined andra ord
uppfostran bör lika väl sträfva för en utveckling
af fantasien som af förstånd och hjerta. Om man
betänker, hvilken makt fantasien har öfver barnet
och den uppväxande ynglingen eller jungfrun, så skall
man icke kunna neka, att saken har sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
