Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkitektoniska Fragmenter. Skizzer efter verkligheten, från en resa 1863-64, af A. T. Gellerstedt, arkitekt. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
härför hafva vi nämnt en innerlig förbindelse
mellan konst och handtverk. Men huru skall en sådan
förbindelse åstadkommas, hvem skall taga första
steget? Naturligtvis konsten, och då är det äfven
lätt att inse, att den af de bildande konsterna,
som står det praktiska lifvet närmast, också
naturenligt är kallad att slå den brygga, som måste
förena det sköna och det ändamålsenliga. Härtill
är arkitekturen särskildt kallad just genom sin
egenskap att i första hand sträfva efter att gifva
uttryck åt ändamålsenligheten, hvilken hon genom den
konstnärliga ornamenteringen höjer från den mekaniska
och mathema-tiska regelbundenhetens till den fria och
organiska skönhetens sfer. Derför har arkitekturen
ett stort område för sin verksamhet utom det att
bygga hus och dylikt; den är såsom skön konst i
allra egentligaste och vidsträcktaste mening or n a
m en-tik, häri förebådande de pä hennes grund först
framträdande systerkonsterna, skulptur och måleri.
Det är i denna ornamentik de gamle och äfven,
ehuru ej i så hög grad, renaissancens arkitekter
och skulptörer voro de yppersta mästare, just
derför att deras ornamentik var sann, sprungen ur
föremålets egen inre beskaffenhet och således, ehuru
ej nödvändigt framkallad af ändamålsenligheten, dock
i full harmoni med den och genom sina former höjande
dess betydelse. Yi kunna få oss ett godt begrepp om
sann och falsk ornamentik, om vi t. ex. jemföra de i
det anmälda arbetets första häfte, å tredje bladet af
bilda de kandelabrar och skålar med en af de numera,
gudilof, alltmer försvinnande, men ej längesedan
moderna, obeskrifliga franska blomstervaserna af
porslin, öfverhöljda med bländande guld och blommor. I
de förra är formen i och för sig så skön och för
ögat behaglig, att man gerna njuter af ett slikt
föremål i hvad material det än är framstäldt, med hvad
färg det än är öfverstruket, ja - till och med i en
enkel, med några penndrag gjord skizz, såsom i herr
Gellerstedts teckning, känna vi tydligt originalets
skönhet och klarhet. Men hvad skulle väl bli af den
moderna vasen, om vi beröfvade honom hans bländande
skrud? En oformlig tingest, hvars bestämmelse ingen
fyndighet i verlden skulle vara i stånd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
