Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alboin, Sorgespel af Finn. Af D. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
stigande och fallande, som motiveras af karakterernas
beskaffenhet; men detta inre dramatiska lif liar
derföre icke alltid fullt konstnärligt organiserat sig
i det hela, hvilket redan i förra häftet antyddes. Och
huru skulle man begära ett fulländadt verk i ett
första försök, då utan öfverdrift eller underskattning
väl kan sägas, att de störste dramaturgers
första profstycken lida af ganska påfallande och
väsendtliga brister? Eedan det att förstå gripa
ett verkligt tragiskt och dramatiskt stoff för den
konstnärliga behandlingen är en förtjcnst, hvilken bör
erkännas. Man får emellertid icke bedöma ett konstverk
efter hvad det kunnat blifva, utan efter hvad det
verkligen är, och vi skola derföre något närmare
motivera och utföra det nyss fälda omdömet om den
konstnärliga behandlingen. Vi hafva antyd t, att den
dramatiska handlingen skall framgå ur personlighetens
inre, ur viljan och kar ak t er en. Emedan ett drama
nu är en enhet i eri mångfald af handlingar, med ett
ord: ett strängt systematiskt och organiskt helt,
så förutsätter det en hufvudkarakter och en mångfald
af andra karakterer. Alboin är här obestridligen
hufvudkarakteren, ty från honom utgår omgestaltningen
af folkens förhållande till hvarandra, deras tåg
mot Italien, Kosamundas och Helmichis* fiendtliga
ställning gentemot honom sjelf o. s. v. Huru har
författaren skapat denna hufvudkarakter? Det yttrades
i förra häftet, att Alboin icke kunde vinna ett fullt
intresse, emedan han delvis påminde om en Einaldo
Binaldini. Detta är obestridligen sannt - men det
bildliga uttrycket får derföre icke tagas alltför
strängt, emedan man dermed lätt skulle kunna göra
en orättvisa. Alboin är nemligen, såsom författaren
tecknat honom, ofta onödigt «stortalande«, han vädjar
gerna till sina drabanters svärd och är i flera fall
skenbart grym - hvilket allt icke kan sägas vara
strängt nödvändigt för framhäfvandet af den tragik,
som är gifven i hans personlighet - men han är också
en uppenbarelse från en tid, som är helt olik vår,
och dessutom saknar han icke alla drag af sannt
mensklig storhet. Så synes han vara af ett allmänt
menskligt intresse i första akten, ända till dess
han öfverfaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
