Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christopher Jacob Boström död. Af C. P. Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Inom denna ram af mattliga dekorationer gruppera sig
gestaltningarne af ett rikt inre lif. Det är till
detta som vi hafva att vända oss, då vi här vilja för
oss framkalla den bortgångnes bild. I några få drag
måste Fi uppfånga den, då utrymmet icke medgifver
oss mera. De väsendtligaste skola vi uppsöka.
Det första grunddrag, som dervid tager vår
uppmärksamhet i anspråk, är det helgjutna i Boströms
väsen. Det är icke ett mosaikstycke af mer eller
mindre skickligt sammanfogade, färgrika spillror;
det är ett plastiskt konstverk, genomarbetadt
inifrån af en enda lefvande stämning och hugget i
ett stycke. Det var den äkta Norrländska kraften, som
på detta sätt mäktat taga i beslag hvarje det minsta
moment af ett menniskolif och åt detsamma gifva sin
egen inneboende riktning och ingen annan. Man har
här icke en vetenskapsman, en lärare, en inen-niska,
en offentlig menniska och en hvardagsmenniska. Boström
var i allt detta alldeles densamme, ty han lade hela
sin själ i allt. Han var icke mindre undervisande
i det enskilda samtalet än i kathedern, och icke
mindre underhållande i kathedern än i det enskilda
samtalet. Hvad han enskildt yttrade, hade han kunnat
predika på torget, och det är icke osannolikt, att
när filosofen drömde, så drömde han i andan af sin
filosofi. Och detta gaf åt hans väsen en orubblig,
i alla riktningar gående konsequens, som kunnat
närma sig enformighet, derest man icke hade märkt,
att inan under hvarje punkt af denna form hade för
sig hela den lefvande menniskan.
Det är gifvet, att denna helgjutenhet i Boströms
eget väsen skulle trycka sin prägel på allt, hvad
från honom utgick. Det är denna karakter af nästan
oefterhärmlig enkelhet, som kan spåras i hvarje
produkt af hans skapande ande.
.Helgjutenhet och enkelhet ville vi kalla det förmäla
grunddraget i Boströms väsen. Det är redan antydt, att
denna enkelhet hos honom icke medförde enformighet,
och dermed är sagdt, att det förmäla intresset aldrig
hos honom fick undertrycka det reala utan städse var
med ett sådant förenadt. För att få fram totalbilden
af den person, vi behandla, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
