Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christopher Jacob Boström död. Af C. P. Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om en idé var det honom fullkomligt likgiltigt,
huruvida den föddes i går eller för sekler
tillbaka. Erågan gällde för honom blott idéens
sanning. Och i detta afseende spårade han i den nyare
tidsriktningen en tendens, som ovilkorligen måste
förefalla honom olycksbringande, tendensen att sätta
likställighet i stället för organisk anordning. Med
hans kärlek för det systematiska stod denna tendens
icke i öfverensstämmelse.
I den positiva religionsläran, eller egentligen
hos hennes målsmän, fann Boström ett stort fel:
ett stelnadt formväsende. Man hade glömt, att
religionslärans innehåll vore den i mensk-ligheten
lefvande religionen, hvilken i mön af mensklighetens
fortgående utveckling kunde fullständigare och djupare
omfattas, hvarvid det ju helt naturligt kunde komma
att inträffa, att en eller annan förut begagnad form
blefve för trång. Att hård-nackadt fasthålla sådana
former och i dessa intvinga det religiösa lifvet,
ansåg han vara ett brott mot religionens personlighet,
hvilken, till tiden förlagd och i tiden uppfattad,
nödvändigt måste antaga gestalten af en fortgående
organisk utveckling. Emedan han i detta förfarande såg
ett ingrepp i sjelfva de oundgängligaste vilkoren för
förverkligandet af det för honom vigtigaste af allt:
religionen, - Guds personliga lif i menskligheten
-, så ega vi här en förklaringsgrund till den
skoningslösa skärpa, med hvilken han bemötte dem,
som i detta stodo honom emot.
Såsom lärare var Boström utrustad med stora gåfvor. De
bland hans lärjungar, som hört honom under hans
yngre och kraftfullare dagar, kunna intyga, hvilken
väldigt öfvertygande makt legat i hans föredrag. Vi
återfinna äfven här de eleinen-ter, som vi sagt
bilda grunddragen i hans väsen. I enkel och klar
framställning var han en oöfverträffad mästare, och i
denna enkelhet låg en tjusningskraft, som ovilkorligen
måste anslå. Hvarje rhetorisk prydnad försmådde han:
tanken fick framträda ohöljd och verka genom sin
egen skära renhet. Hans oinskränkta förtroende till
sanningens inneboende segerkraft uttalade sig på detta
sätt. Icke heller sin lärtnreverksamhet glömde han att
hänföra till dess konkreta och personliga grund. När
han un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
