Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet. II. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
åskådningens grund, fordrar rättvisan dock, att en
sådan ond vilja, som i deras tillernade sjelfmord
gör sig gällande, blifver bestraffad. Men så sker
ej. Lektor Norrby lefver på Östern ett lugnare och
gladare lif än någonsin, sällan stordi af tanken
på det brott, lian varit nära att begå, eller på
den försakelse, hans dotter för hans skuld gjort;
och Kosas hela lif tecknas såsom den ädlaste och
strängaste pligtutöfning, i hvilken hon finner glädje
och tröst. Men -. det straff, som förf. ej låter
drabba skulden, faller tillbaka på henne sjelf,
ty just detta för-vexlande af rätt och orätt, på
hvilket hufvudhändeisen i arbetet stöder sig, måste
hos läsaren framkalla ett tvifvel på teckningens
allvar och sanning och låta, hvad som var ämnadt
sublimt, nedfalla till löjligt.
Ännu några ord om detta lilla arbetes
tendens. Förf. uttalar den sjelf i förordet, der
det heter:
"Jag är trött åt den gamla visan om älskares suckar,
förhoppningar, qval, gnabb, försoning, förtjusning
och lycksalighet eller förtviflan; trött att sjelf
skrifva om den, som om lifvet icke hade någon skönare,
någon högre!
Jag vill i dag tala om en af dessa ursprungliga, en
som var förr än någon älskares suckar ännu uppstigit
från jorden, - så vida en Faders kärlek såg ned på
dess första barn, - och som skall vara sedan de alla
upphört; om den vill jag här skrifva."
Här gäller således att åt kärleken mellan föräldrar
och barn vinna ett högre berättigande än åt den
mellan man och qviiina. Om ett esthetiskt berättigande
torde icke på förf:s nuvarande utvecklingsgrad vara
fråga. Återstår således det moraliska. Då synes oss
hvarje kärlek, som är af rätt art, ega lika rätt, och
kärleken mellan makar är, liksom den mellan föräldrar
och barn, en sida af kärleken till familjen, som
aren bland menniskoslägtets eviga, ledande idéer. Om
ett ursprung-ligast kan här knappast talas, men i så
fall är väl alltid den förra - menniskor emellan -
äldre än den senare. Att en jordisk faders kärlek
kan vara en bild af den himmelske fadrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
