Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsk Literatur: Schulze, H.: Fra Lofoten og Solör. Af L. Dietrichson. Janson, C.: Fraa Bygdom. Björnson, B.: De Nygifte. Keyser, R.: Norges Historie. Keyser, R.: Efterladte Skrifter 1. 2.. Jensen, P. A.: Læsebog for Folkeskolen og Folkehjemmet. Lieblein, J.: Norden (Et Maanedsskrift). Lyng, G. V.: Hedenskabets Levnetslöb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
derför: han är uppenbarligen icke utgången ur folkets
egen krets, känner icke de vägar, på hvilka ett så
allvarligt arbete skall börjas; han har skrifvit en
bra novell för oss, som kalla oss "bildade", han har
skrifvit den på folkspråket, och derige-nom lekt med
en stor tanke, som icke kan lösas till lif på detta
sätt eller genom honom. Björnson har förstått, att
detta icke var rätta vägen, att eti sådant arbete
icke var hans, annars skulle väl ingen med större
rätt än han kunna hafva frestats att försöka. Ivar
Aasen og Vinje hafva ett af hufvudvil-koren för
en sådan verksamhet,, hos dem blir den sanning och
lif - hos Janson behöfver man icke läsa rätt många
blad för att se, att det hela är - från tankens
synpunkt - en öfversättning. Och vi vilja bedja våra
norske författare betänka, om arbetet för nationens
språksjelfständighet, ett arbete, för hvilket man
i Sverige hyser den djupaste aktning, går i det
rätta spåret, när det i stället för att utveckla sig
inifrån utåt går den motsatta vägen, i det den från
civilisationens nejder lånar dess anda och kläder den
i bonddrägt, hvarigenom den blifver ett lika stort
vidunder som en bonde i stadsdrägt med man-chetter och
"vatermörder". Vi anse, som nyss sagdt, det naturliga
behofvet att uttrycka tankarne i detta och intet annat
språk vara det, som gör ett språk till vårt modersmål;
allt annat är ett onaturligt arbete, som icke kan
gagna den sak, som är föremål för författarens kärlek.
Vi nämnde Björnson, och hans uppfattning af sin
ställning till folkspråket (han har - om vi icke
misstaga oss, endast i två små berättelser försökt att
skrifva i detta språk, och har dermed lagt det åsido,
med full rätt) - vi kunna icke annat än med glädje
helsa det nya arbete, hvarmed han har riktat sitt
fosterlands literatur och hela Nordens theaterpublik
vid slutet af förra året, skådespelet "De Nygifte." -
En kollision, säkerligen mycket vanligare än man vid
första anblicken skulle tänka sig, utgör styckets
grundpunkt: en ung flicka, som gifter sig, utan att
kärleken till hennes inan ännu är mogen, men som
ined desto lifligare ömhet hänger fast vid mamma och
pappa, vinnes slutligen genom sin mans alltbetvingande
kärlek,- se här det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
