Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar i Religiösa Ämnen, af L. v. K. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
tanken blir en orimlighet, ett under i den mening
förf. tager ordet, är sannt, och det är tyvärr ett
faktum att så skett, men då är det icke mot den
särskilda uppenbarelsen som liberalismen riktar sin
kritik, utan mot den under tidernas lopp utbildade,
medvetna eller omedvetna, missuppfattningen af
densamma. Och så är äfven det verkliga förhållandet,
hvilket fullt öfverensstämmer med iorf:s betraktelse
af "menniskoandens frihetskamp" och af undret,
hvarom förf. bland annat yttrar följande: "Då vi se
kristendomen rätt i ögat, framställer den sig för
oss som den religiösa principens pånyttfödelse inom
menskligheten, men under ett, om vi så må uttrycka
oss, stofthölje, som är det i biblisk mening tagna
undret. Den handgriplighet detta på sitt sätt ger
åt en moralisk sanning, ett guddomligt kärleksbud,
ett guds ord, väckt till lif i ett menskligt bröst,
ämnadt att der fritt verka och sprida välsignelse -
synes på ett visst stadium af slägtets utveckling vara
en nödvändig form, som det svaga, oöfvade förståndet
lånar af inbillningskraften, men som förlorar all
sin realitet i samma mön som tankeförmågan vinner i
skärpa och kraft, och anden, afkastande fantasiens
linda, växer ut till mognad och sjelfstän-dighet. Den
bibehåller dock denna inbillningskraftens skapelse
alltid en esthetisk-religiös och historisk betydelse
såsom ett uttryck af ett öfversinnligt begrepp,
en religiös öfvertygelse, som just på detta sätt,
under denna form, kommit till klarhet för slägtet och
varit ett nödvändigt moment i andens utveckling." -
Detta är i korthet förf:s åsigt om undrets betydelse
i kristendomen: det är en af meimiskans ändliga
subjektivitet gifven form, hvari det oändliga i sin
uppenbarelse klädt sig, en form, som derföre icke i
första hand har en religiös betydelse, utan endast får
en sådan genom sitt innehåll. Förf. har således med
bestämdhet frångått den orthodoxa föreställningen om
undret såsom en särskild skapelseakt af Gud, i hvilken
han, såsom naturens första orsak visar sin makt,
i det han för ett visst tidsmoment verksamt ingriper
i utvecklingen och åtminstone stegrar naturkrafternas
verksamhet till en utomordentlig effekt. Den egentlige
undergöraren är menniskan, den af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
