Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och otro. En teckning af Axel Krook. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
lif för oss faller i tiden eller får formen af en
utveckling, vidare antager, att menskliglieten
oafbrutet måste fortgå till en allt djupare och
renare religiositet, till en klarare fattning af det
gudomligas och förnuftigas innerliga harmoni och
till ett tje-nande af Gud i anda och sanning. Det
förra partiet är icke blott strängt konservativt,
utan ganska ofta bestämdt reaktionärt - och det är
derföre icke att undra på, att det andra partiet
i sina liberalistiska tendensers genomförande blir
allt ifrigare, liksom det ej heller är att undra på,
om m ange, som hafva ett oförvilladt sinne och en
djup känsla af det mensk-ligas rätt, sluta sig till
detta parti och förstärka dess leder. Behofvet af en
reformation växer äfven med hvarje dag. Författaren
har här tecknat kontrasten och striden mellan de båda
nämnda partierna, och dermed har förf. praktiskt
velat ingripa i det stora reformationsarbetet. Ar
denna teckning sann ? Ja, till en viss grad, ty
det kan ej förnekas, att det reaktionära partiets
principer verkligen kunna, ja konsequent möjligen
måste leda till sådana lifsyttringar, som här äro
skildrade; men vi kunna ändock icke slita oss från
den tanken, att kulturbilden det oaktadt har stora
fel. Man lemnas nemligen i ovisshet om, huruvida
pastorsadjunkten och prosten skola representera hela
vårt prestestånd och det allmänna tillståndet inom
den svenska församlingen, eller huruvida de blott äro
att anse såsom representanter af ett visst ensidigt
kyrkligt parti, nemligen det antingen af princip eller
af lättja reaktionära. Antager man det förra, så våga
vi påstå, att, då den svenska kyrkan till siri grund
är "evangelisk-luthersk", enligt hvilkens bekännelse
den saliggörande tron är likbetydande med förtröstan
på och lif i Gud (eller Guds lif i menniskan) och
ej blott försannt-hållande af theoretiska satser, så
kunna icke hennes protestantiska grundprinciper sägas
vara konseqvent utvecklade, vare sig hos adjunkten,
som är en fanatisk och ensidig slaf af bok-stafs-
och dogmtron, eller hos prosten, som är en välfödd
fjär-dingsvändare utan allt lefvande religiöst
nit. De äro båda med ett ord starkt reaktionäre och
representera sålunda det allmänna ske f t. I det
allmänna tillståndet ingå neml. faktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
