Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuno Fischer. Kort inledning till nyare filosofiens historia. Öfversatt af A. R. Fröst. Af D. K-ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
liksom förbered t kristendomens framträdande - något
hvarpå månge theologer och p res ter möjligen allt för
litet fästa sin uppmärksamhet – och dels framsprungit
ur ett menniskoanden inneboende, naturligt behof att
känna sig sjelf och förstå sin verld; och detta är
icke högmod: det är kärlek blott till andens klarhet,
och filosofi betyder ju egentligen «vishetskärlek». -
Förförisk är visserligen filosofien, vi neka det
icke, ty hon har i sjelfva sin uppgift liksom ett
löfte gifvet, att hon till sist, hvem vet när? skall
vinna vetande eller klart medvetande af hvad gud och
menniskoanden bära inom sig - detta dock naturligtvis
såvidt det är från mensklig ståndpunkt möjligt,
ty ingen kan gå utöfver sitt väsende - och det
är då icke underligt, att hon lockar ungdomen,
hvars lifliga fantasi så lätt springer öfver
alla svårigheter och tror sig vara framme vid
målet på en kungsväg, som i vetandets verld icke
finnes. Sysselsättningen med filosofien kan likväl med
skäl sägas vara en tukt till ödmjukhet, ty en blick
in i den andliga verl-den är nog förmatt lära oss,
att vi äro ändlighetens barn, som icke kunna mäta det
oändligas djup fullständigt. Möjligen fruktar man att
släppa ungdomen till filosofien derför att vetandet
såsom sådant, och således äfven det filosofiska
vetandet, är, jemfördt med känslans rikedom och
lifaktighet och med fantasiens konkreta uppfattning,
något abstrakt, fattigt, kyligt och trögt, som icke
lyckliggör, som förtorkar hjerta t och gör verl-den
till en öken. Men ingenting är falskare än detta,
när det ensidigt fasthålles. Ingen menniska kan vara
blott begrepps-menniska; och hvad särskildt angår
filosofien, så äro hennes föremål af den beskaffenhet,
att de i sig utgöra ett oändligt innehåll, hvilket
således väl räcker till att fylla känslan och
fantasien, om än förståndet i begreppen skulle
hafva upptagit några få bestämningar deraf. Säkert
är åtminstone, att det icke är filosofiens fel,
om en mensklig individ går ut i verldeu med ett
förvissnadt hjerta, ty hjerta t förvissnar icke
så lätt, sålänge man verkligen sysselsätter sig
med att lyfta en flik af den slöja, som höljer
den osinnliga och andliga verld, hvilken är «den
yttersta grunden» till vår egen sinnliga och
ändliga, Svensk Liter. Tidskrift. H. 111. 1866.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
