Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Skuggspel. Tidsmålningar och Ungdomsbilder af Emilie Flygare-Carlén. - Tatarnes Son af Förf. till Agnes Tell. Af Fdn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den äkta epiken egen, äro "Vadkonungen och
hans gemål" samt "Liljan på Sotenäs." Isynnerhet
intresserar oss den förra genom den hurtighet,
som går genom densamma, och hvilken är fullkomligt
på sin plats, då det hela får en så god, nästan
komisk utgång. "Sotenäs lilja" åter är en sorglig
historia, åt hvilken – såsom förf. äfven anmärker
– från konstnärlig synpunkt kunde önskas en annan
mera följdriktig utveckling. Dock hafva vi den att
tacka för några utmärkta karaktärer, bland hvilka
hufvudpersonen, den först så kärleksvarma men efter
Lauritz’ förmodade död så andligt förstenade Juanna, är tecknad med en synnerlig trohet och skärpa. –
"En kunglig gunstlings sista öden", "Min gudfar" och
"Den dubbla brudkammaren" äro teckningar, till hvilka
förf. hemtat stoffet från berättelser om personer,
som med hennes föräldrar stått i någon beröring. Den
första af dessa, som behandlar den glade skalden
Johan Magnus Lannerstjernas senare och
mera allvarliga öden, är en liten vacker teckning,
i hvilken det sorgliga och det lustiga på ett äkta
humoristiskt sätt blandas om hvartannat. "Min
gudfar" är ett verkligt original, hvilket i komisk
styrka torde öfverträffa till och med den förträffliga
"Lazarettsläkarens fru", hvilken i berättelsen öfver
1808 års krig spelar en så framstående roll. "Den
dubbla brudkammaren" är en högst poetisk skildring
af hvardagliga förhållanden och karakterer, åt
hvilken vi skulle önskat en något gladare lösning,
än den verkligheten gaf, om den också icke kunnat
blifva vackrare och mera rörande. Om äfven ej så
mycken romantik ligger i de skildringar, till hvilka
förf:s egen familj och egen erfarenhet gifvit ämne,
mindre poetiska äro de icke. De äro också gjorda med
en omsorg och en förkärlek, som vid behandlandet af
dylika kära föremål äro så naturliga. Bland alla de
mångfaldiga i detta arbete förekommande karakterer
förmår derför ingen att så fasthålla intresset som
den dystre och vidskeplige, den ända till vildhet
häftige men bottenädle gamle sjöman, som förf. i
sin fader tecknat. Från sina första strider med
far och hustru – i synnerhet om den famösa "röda
silkesnäsduken" – lära vi i honom känna en man,
visserligen föga idealisk men med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
