Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Börjesson död. Af P. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
rnågan att fullt genomskåda felen och bristerna hos
sig sjelf, skulle den också o tvifvelaktigt fostra
sin närmaste efterverkl till det fulländade slägte,
som bokstafligen skulle kunna lägga slutstenen
på den jordiska utvecklingens byggnad och hissa
segerkransen på tinnarna. Men - sådan förmåga har
Gud ej inlagt i sin skapelse, och vi ha ej rätt
att sitta till doms öfver felsteg, som sannerligen
haft sitt ursprung i en blind kärlek till ett stort
mål. Dock - äfven i afseende på denna sak hafva vi
af den aflidne utlåtanden, som låta oss blicka in
i förhållandenas verkliga sammanhang och tillika
utvisa, huru litet han i sin ålder velat försvara
hvad hans älskade bortgångne dock hade felat uti. Så
skriiVer häri uti ett bref af den 24:de November
1865 angående kamraters gemensamma granskning af
hvarandras vitterhetsförsök: «Det är en ypperlig idé,
denna växelundervisningsmethod. Något sådant tänkte
vi (fosforisterna) aldrig på; utan hvar och en lät
basa som det föll sig. Möjligtvis tillade eller
fråntag Atterboin, som var kalenderns Redaktör ett
och annat drag. Sen taltes det aldrig om. När vi
samlades helt tumultuariskt på den «Phosphoristiska
hållstugan» - Palmblads ytterrum, der vi kröpo upp
på de kringspridda boktryckeripackorna (ty andra
stolar funnos der ej) - då var det för att åhöra
ett nytt nummer af Wallmarks Allmänna Journalen
och höja ett olympiskt skratt, samt besluta någon ny
guerilla-expeditiori. Vi voro glada och tanklösa såsom
andra «enfans perdus» vanligen äro, då de gå att kasta
sig i gapet på de fiendtliga kanonerna eller resa
stegarna (såsom vi mot gallomanins starkt befästade
murar) eller för att lemna rum åt de efterföljande
segrarena, som gingo öfver våra kroppar.» - Men nojr
om striden. Enhvar erkänner nu, att det hvarken är den
kalla reflexionen eller det om än aldrig så välmenande
och af goda lärdomar späckade förståndet utan endast
och allenast den i klara bilder skådande fantasien,
som bör skapa inom diktens verld; men vi kunna ej
undertrycka den tanken, att tillälVen-tyrs skulle ej
miiiinen af den gamla stammen inom akademien med så
mycket tillmötesgående bemött neutrerna, om de ej,
hårdt ansatta, som de understundom verkligen voro
af fosforis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
