Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Börjesson död. Af P. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
långt uppåt traditionen sträcker sig, varit bonde och
h vartannat prest. Ännu var ej heller denna följd
bruten. Hennes fader var bonde och alltså hennes
broder prestman och det ingen ringare än biskop
Johan af Wingård i Götheborg. Till denne morbroder
sändes nu Johan Börjesson vid tolf års ålder för att
studera. Det är ett vackert drag af biskop Wingård,
att han alltid bevisade sin syster, bondhustrun,
all möjlig heder vid hennes besök hos sin son i
stiftsstaden. Der förkofrade sig nu’ imellertid deri
unge Johan Börjesson, isynnerhet i latinets talande
och skrifvandd, och genomgick under handledning af sin
kusin, dåvarande lektorn, sedermera ärkebiskopen Carl
Fredrik af Wingård, Götheborgs skola och gymnasium,
Flera år till-bragte nu ynglingen tidtals i sitt idoga
och anspråkslösa hem, troget omhuldad af sin moder,
men eljest lemnad temineligen ensam uti en stor och
vild, men tillika ödslig och enformig natur, tidtals
åter vid sina böcker uti morbrodrens fina, förnäma och
etikettfulla hus, der han ofta var i tillfälle att se
och höra män af tidens högsta bildning och belefvenhet
samt fruntimmer af rang och behag. Inflytelser från
dessa båda så olikartade områden kunna klart skönjas
uti hela hans följande lif. Nu utbildade han ett det
rikaste natursinne, såväl denna känsla för landskapets
omfång och storhet, hvilken vanligtvis djupast eges
af den, hvars öga från barnaåren blifvit vändt ätt-se
hafvet, som ock en den ömmaste kärlek för det täcka,
för färgen, något som man i en ödslig skärgårdstrakt
mer fäster sig vid, der det förekommer, emedan det
bildar en så efterlängtad motsats mot omgifningen,
och hvilket man lärer sig älska desto mer, emedan
det är så sällsynt. Börjesson hade också, såsom
utaf hans dikter öfverallt kan spåras, långt mer
sinne för färg än för skarpa konturer eller rent
plastiska liiiier. Äfven står bilden af den fromma,
allvarliga och tillika omtänksamma modren från denna
tid outplånligt ristad uti hans själ, och hon liar
alltid varit urbilden, då han tänkt sig en enkel och
ädel svensk qvinna. A andra sidan har han från biskop
Wingårds hus medfört det fulländade hofmannaskick
och den gustafvianska finhet i umgängestonen, som
ända in i den hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
