Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. II. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Det kan i första ögonblicket synas mången
besynnerligt, att vi fästa oss vid denna inkonseqvens,
men om man blott fastliåller, att straffet är en
rättande handling af staten, så inser man lätt,
att dess bestämning af att vara skyddande för
rättsordningen och för de inom samhället välsinnade
medborgame är en sekundär bestämning, som visserligen
är en nödvändig följd af sjelfva straffets begrepp,
men dock icke får sättas i dettas ställe. Ty om man
låter förleda sig till denna begrepps-förvexling, så
insnärjer man sig i motsägelser, likartade med de som
besvära prof. Olivecronas skrift. Man kan nemligen
icke, om man säger, att straffet i första hand är
ett skyddsmedel, deraf draga den slutsatsen, att det
med nödvändighet är en rättande handling d. v. s. en
sådan, hvari staten i förhållande till en brottslig
vilja förverkligar sitt ändamål eller det juridiskt
rätta, och man kan vidare enligt vårt förmenande
icke konse-qvent undgå att komma till de resultater,
hvartill prof. Nybilens blifvit förd, nemligen
till antagandet af dödsstraffets nödvändighet och
rättmätighet, ty är straffets första uppgift att vara
ett skydd mot hotande faror, så finnes intet medel i
verl-den som kan »ersätta» dödsstraffet. Att antaga^
något sådant är orimligt. Döden, eller förintelsen
af den sinnliga existensen, är ett straffmedel,
som är alldeles ensamt i sitt slag, och det som är
ensamt i sitt slag det kan tydligen aldrig fullt
ersättas af något annat. För den som vill bevisa,
att dödsstraffen äro olämpliga och orättmätiga, är
det derföre af stor vigt att noga fasthålla, att allt
straff i första hand är en rättande handling, hvarvid
man dock, då det är fråga om en statens handling,
icke omedelbart får tänka på den moraliska rättelsen.
Prof. Nyblaeus säger nu vidare, att straffet kan
gå ut på att antingen betaga den brottslige lusten
att sätta sig i strid med statens rätt eller ock att
betaga honom förmågan dertill. Det senare kan enligt
samme tänkare ske antingen relativt (genom fängelse)
eller absolut (genom döden). Rättigheten att absolut
betaga brottslingen förmågan att skada inträder först,
när denne ined uppsåt begått en handling, som visar,
att han »icke bär aktning för något slag af menskliga
rättigheter» eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
