Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ajas och Antigone. Öfvers. af Prof. J. Spongberg och K. H. Brandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
uttalar sig dervid bestämdt emot den bekanta Hegelska
uppfattningen, enligt hvilken det tragiska i den här
skildrade konflikten beror derpå att de konfligerande
makterna, familjen och staten, representerade genom
Antigone och Kreon, äro i sig berättigade i sina
mot hvarandra uppstälda och sinsemellan motsägande
fordringar, en uppfattning, som af lätt insedda skäl
icke kan försvaras. Enligt hr Brandts uppfattning,
hvilken icke är alldeles ny, är Kreon den egentligt
tragiska personligheten i dramat, Antigone deremot
rent sublim och utan skuld i sin undergång. -
Denna uppfattning synes hr Brandt stödja med många
goda skäl, dervid slutande sig till Schneidewins
antydningar; ehuru vi måste anse det ännu vara
oafgjordt, huruvida icke Antigone likaväl som Kreon
måste antagas vara, från synpunkten af Sofokles’
egen religiösa och sedliga verldsåskådning, verkligen
tragisk. Öfversättaren gör sig möda att bevisa, att
Antigone i sin opposition mot Kreon ledes af i sig
fullt berättigade motiver - enligt den uppfattning
af det guddomligas och menskligas fordringar, som för
Sofokles kan vara egendomlig - och mot det resultat,
som af en sådan bevisning kari framgå, vilja vi
icke göra någon invändning, men dermed är det ännu
icke sagdt, att Antigone är fullkomligt fri från all
tragisk skuld.
Det tragiska är nemligen ett esthetiskt begrepp, och
i det esthetiska är det formela ju alltid hufvudsak,
så att det således alltid i första hand kommer an på
den form, som hjelten eller hjeltinnan ger sitt lif,
på det sätt, hvarpå det berättigade motivet, eller
handlingens innehåll, förverkligas. Och att Antigone
härutinnan icke är alldeles så fri från det formfel,
som för Greken alltid innebar en berättigad anledning
till det dunkla ödets ingripande, synes oss icke af
öfversättaren vara bevisadt, och så länge fasthålla
vi med t. ex. B ö ek h m. fl., att äfven Antigone
är tragisk likaväl som Kreon. Ett erkännande häraf
har äfven undfallit öfversättaren, när han sagdt - i
föga öfverensstämmelse med sig sjelf - att Antigone
icke är utan fel (:»hvad nu Antigone beträffar,
så medgifves gerna, att hon icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
