Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christian Erik Fahlcrantz död. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
är ingen humorist af vanligt slag: han eger toner
från den lägsta burlesk till det ytterst tragiska och
genomlöper sålunda hela skalan af humorns möjligheter,
men icke i personliga känslostämningar, icke i den
subjektiva qvickhetens lek med lustigt som raketer
försvinnande bilder, utan i fasta dramatiska, ja, man
kunde väl i viss mening säga, plastiska gestalter,
- så utpreglade stå de för den fantasi, som en gång
insupit deras drag. Med Fahlcrantz är det alldeles
tvärtom. Han är mera beslägtad med den moderna
humorn, hvilken har sin rot i samma jordmon, som
alstrat ny-romantikeri, och der allt kommer an på det
diktande subjektets egen mångskiftande genialitet. Han
står nemligen, sig sjelf ovetande eller trots både
protester och satiriska utfall mot fosforismen, på
rent romantisk grund, och den brygga, som leder honom
öfver till det romantiska idealets fantasiverld, är
densamma, som dit ledde Thomas Moore och Riickert,
nemligen den orientaliska poesien, med hvilken
han som orientalist var nära förtrogen. Poesi ined
österländsk klangfärg, både parodiskt och allvarligt
menad, träffas isynnerhet i första »våningen», och
bevis för den romantiska tonen lemnar »Noachs Ark»
till öfverflöd särdeles i slutet af första och i hela
andra »våningen», visserligen ofta med tillägg af
ett komiskt element, såsom i Japhets makalösa dröm,
som afslutar Chams mystiskt-romantiska äfventyr i
första »våningens» sista »arktal», eller i Haikals
likartade uppträde med Ormuzd midt i arkens kök i
andra »våningen». Men det komiska är ej tillagdt
för att ironiskt tillintetgöra det öfverdrifvet
romantiska, ty detta är ingalunda skämtsamt, utan
fullt allvarligt beharidladt och består för sin egen
skull, utan att med kontrasten sammansmälta till
en enda totaleffekt. Allvar och skämt stå äfven
här oförmedlade vid hvarandras sida. Den renast
humoristiska figuren är utan gensägelse Japhet,
stamfadren för den europeiska stammen och målsmannen
för dess bildning. Alla de scener, der han uppträder,
med det ädlaste nit och i bästa afsigt, men pedantisk
och inskränkt, arbetande för djurens upplysning,
äro i sanning mästerliga och stämma oss både till
löje och medlidande, så väl genom sin godmodiga och
lustiga satir öfver dew Jconventio/»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
