Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Fjellbruden, Skaldestycke af Johan Jolin. - Herjulf, af A. H. Ölander. - Kungabarnens möte, af A. H. Ölander. - Sulitelmasånger, af E. V. Dufva. - Fantasi och Verklighet. Träsnitt af Sixten Wird. - Fantasiklängväxter kring verklighets stam, af L. v. K. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
mening om den mera eller mindre lofvande brodd, som
allt-jemnt, äfven under jemförelsevis fattiga tider
af literärt lif, uppskjuter på poesiens mark. Det
gäller nemligen äfven här, kan man säga, en rent
af stats-ekonomiskfråga eller att rädda mycken
både kraft och tid från att onödigt förspillas på
en sysselsättning, hvartill möjligen naturen nekat
sina gåfvor, ty på det andliga området måste väl
ännu mera än på det sinliga gälla den omtvistade
lagen om »de naturliga näringsgrenarne«. Det är ej
sagdt, att hvarje lifligare sinne är ett snille, att
hvarje lätthet i att föra pennan vittnar om poetiska
anlag, och det är alltid bättre att bli en hederlig
och duglig hvardngsmenniska än en dålig poet, och
då man ej fått vingar att flyga, gör man klokast i
att hålla sig på marken. Kritiken har alltså en ren
barmhertighetstjenst att göra menskligheten, och i
sådant fall får ingenting anses för ringa att ådraga
sig uppmärksamhet.
Vi vilja dermed icke hafva sagt, att de alster af
svensk skönliteratur, som vi ställt i spetsen för
vår anmälan, höra till det absolut dåliga, - långt
derifrån! Vi se der ej mindre än tvenne af Svenska
Akademien prisbelönta skrifter, af hvilka den ena
tillhör en äldre författare, som här upptagits derför,
att hans dikt tillhör en nybörjad samling »Smärre
vitterhetsförsök af yngre Svenska författare^,
en dikt, hvars trenne upplagor vittna, att den
haft sin publik och fyllt sin uppgift. De öfriga
icke prisbelönta skrifterna, af hvilka en till
och med an-gifver sig som sådan, äro åtminstone
icke derför sämre, att de ej skördat guldmedaljer,
om de också ej i något hänseende höja sig öfver
sina krönta kamrater. Om vi undantaga Jolins dikt,
som, för att tala i en högre stil, redan tillhör
literatur-historien, utmärkas de öfriga af samma
egenskap, som de resp. landshöfdingeembetena
vanligen bruka anmärka om årsskörden, nemligen att
den ej varit öfver medelmåttan. Det är i sanning den
gyllene medelmåttans mera eller mindre högtidliga
eller lifliga ansträngningar att komma upp till en
viss höjd, som skönjas hos alla dessa poetiska försök,
och der finnes, kanske med något enda undantag, knappt
ett drag, som vittnar om något slags sjelfständig
poetisk begåfning. Det kan ej anses som ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
