Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Skönliteratur: Fjellbruden, Skaldestycke af Johan Jolin. - Herjulf, af A. H. Ölander. - Kungabarnens möte, af A. H. Ölander. - Sulitelmasånger, af E. V. Dufva. - Fantasi och Verklighet. Träsnitt af Sixten Wird. - Fantasiklängväxter kring verklighets stam, af L. v. K. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
derför icke är mindre oriktigt, ehuru det icke alltid
kan undvikas. Det är tid, att dessa maniererade
onaturligheter försvinna ur språket, hvilket
vanställes, men alldeles icke förskönas af dem.
Ett vida friskare intryck än deri ihåliga efterklang
efter Tegnér, som i dessa dikter skall ersätta det
poetiska lifvet, erfara vi af åtskilliga stycken
i den samling, som kallas »Sulitelmasånger«,
af en ung författare med goda anlag, genom en
förtidig död bortryckt från halft fullbordade
studier. Sulitelmasångerna äro dock en besynnerlig
»olla podrida», der likt och olikt kastats tillsammans
i en gryta, utan annat sammanhang än bokens permar;
ty det fantastiska påhittet att göra Sulitelmas topp
till valplats för diktar-yrans utbrott kan väl icke
sägas utgöra någon enhetspunkt mellan poetiska bitar
af den mest olikartade beskaffenhet, hvilka dessutom
blifvit försedda hvar och en med sin tillbörliga
öfverskrift. Det hela är således egentligen helt
enkelt en diktsamling, sorn förf. velat gifva ett
slags humoristisk ram, hvadan han i »nattrock«
och »mössa«, hvilka plagg begge besjungas,
begifvit sig upp på Sulitelmas topp och af mera
eller mindre rimliga anledningar företagit sig
att deklamera poetiska stycken , som för en sådan
situation förefalla mera eller mindre orimliga. Ty
hvad har väl Anastadius Grun, Tacitus, Garibaldi,
Aspromonte, Bjugg och Svenska Akademien gemensamt
med Sulitelma? Alltså - af humorn blef ingenting,
åtminstone ej något begripligt. Återstå de enskilda
styckena, af hvilka ganska många förråda en viss
raskhet och egendomlighet, utan att kunna kallas
originella i egentlig mening, och till största delen
äro både godt tänkta och godt återgifna, om man
undantager de osmakliga och alls icke genom komisk
kraft eller qvickhet adlade visorna om Svenska
Akademien äfvensom den lika litet uppbyggliga
elegien om »mössan«, i hvilken Malmströms Angelica
parodieras. Men det båtar föga att kriticera, sedan
döden trädt emellan. Vi hafva med dessa ord blott
velat påpeka, att den i ungdomen bortryckte väl kunnat
blifva något, om han fått utveckla sig härnere.
Dermed lemna vi den metriska formens område och
komma till den så kallade prosadikten. Ja väl, man
kan godt dikta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
