Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk Universitets-Tidskrift. Tillægshefte til tiende aargang, udgivet af A. Ingerslev. Af D. K-ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Gud i tankar, ord och gerningar (- alla de, som
drifvas af Guds anda, äro Guds barn, säger Skriften
-). Religiös tro är således något helt annat än
theoretisk tro eller försannthål-lande. Att antaga,
att ljus i förnuftet är något, som står i strid
med helighet i viljan, att förmena, att klarhet i
uppfattningen af allt, som faller inom den menskliga
erfarenhetens gränser, innebär en forpantning
åt det ondas makter, är derföre ett missförstånd
och en orimlighet, som. väl ännu af mången envist
fasthålles, men som dock till slut måste öfvergifvas
och förkastas. Yetande och tro äro två skilda begrepp,
men de äro icke motsatser, som på något sätt upphäfva
hvarandra. De beteckna olika sidor af ett och samma i
sig harmoniska väsende: det menskliga jaget, hvarföre
en ursprunglig och i väsende grundad motsägelse mellan
theori och praxis, vetenskap och religiositet icke
kan tänkas ega rum. Förekommer en sådan motsägelse i
verkligheten, så att vetenskapsmannen förkättrar den
troende, och den troende fördömer vetenskapsmannen,
så beror ett sådant missförhållande endast derpå, att
menniskan i theoretiskt eller praktiskt afseende är
missriktad eller icke motsvarar sitt sanna väsende. -
I den mön Hr Prof. Nielsen un-derskrifver detta
vårt resonnement, äro vi med honom ense; men vi
kunna icke anse oss af bindande skäl tvungne att
antaga, att religionen såsom religion förutsätter
något under i sådan mening, som vetenskapen absolut
måste förkasta; att absolut »uensartede« principer
kunna träda i någon relation till hvarandra, -
ty mellan två, som intet hafva gemensamt, är ett
förhållande otänkbart -; och slutligen att den
praktiska ideen (Erkjsendelsen?) förlorar något af
sin sjelf ständighet genom att taga hänsyn till den
theoretiska, ty sjelfständighet är icke lik-betydande
med afslutenhet och abstraktion, och praktiskt lif
utan syftemålsförnimmelser lär väl för alla måttligt
naiva huf-vuden vara en - obegriplighet. Den som
icke vet hvad han vill, den är i praktiskt hänseende
att likna vid en farkost utan roder, som i stormen
svårligen kan undgå att blifva ett strandvrak; och
den som icke vill, det han vet vara sannt och godt,
han har visserligen tappat »himmelrikets nycklar«,
men han kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
