Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
intryck på vår utställning, der de stå som bleka
skuggor från ett aldrig återkommande fordom. Sanningen
att säga, ligger svagheten dock icke blott deri,
att formen är främmande för tiden, utan äfven deri,
att de respektive konstnärerna ej i någon mön äro
vuxna att fylla den gamla rustningen. «Englarnes
tillbedjan» af Plagemann är ett sådant försök
i en stil, som är historisk, men som aldrig kan
kallas ur sin graf igen och väckas till lif, huru
mycket ärligt och aktningsvärdt sträfvande man än
kan spåra hos konstnären att trampa de troende och
naive mästarnes fotspår. Ännu mera äkta katholsk i
både uppfattning och återgifning är «S:ta Brigittas
dröm» af Werner, ett försök till framställning af
öfversinlig ekstas, som i vår lugnt reflekterande
tid nödvändigt måste misslyckas. Lika litet kärna
spårar man i Wennerbergs affekterade «Magdalena»,
hvilken rätt tydligt ådagalägger målarens oförmåga
att i bild utpregla, hvad han sett i sin fantasi. Vi
fordra verklighet och sanning, ja, heldre en realitet,
som chokerar, än en matt, urblekt, karakter-lös
idealitet. Äfven Malmbergs åtminstone till omfånget
stora «Uppståndelse» är af sådan art, egentligen
oklanderlig i allt det yttre, men den är uppställd
i figurerna, akademisk i ställningar, och - hvad ett
slikt ämne aldrig får göra - den lemnar hjertat kallt
och likgiltigt. «Euth och Naemi» af fröken v. Post
har en viss värme i färgen, men äfven den är tom och
intetsägande, kanske också till någon del derföre, att
ämnet är opassande för behandling i bild; det tillhör
helt och hållet poesien, och fordrar ordförklaring,
hvilket också nödgat konstnärinnaii till att anföra
det afsedda bibelstället. Bättre är «Abrahams offer»
af M:lle Eabe; den är icke oädel i uppfattning, och
den har en god karnation samt i allmänhet en varm
färg, om den också i draperiet nog mycket påminner om
fransyska studier. Men hvad har det väl blifvit af
kompositionen? Hvar är Abrahams eld och ifver? Stod
han väl så lugn, med städade mantelveck och kammadt
skägg, hållande offerknifven som en spira i handen,
när det gällde att offra sin ende son? Vi tro det
icke, och konstens historia vittnar med oss, att ett
slikt lugn är opassande hos Abraham i offerstunden. Vi
påminna blott bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
