Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
n aren att lefva sig in i en eller flere historiskt
och verkligt gifna karakterer och söka framställa
dem - icke i deras ögonblickliga individualitet,
ntan i väsendets egentliga kärna och sanning. Ar
detta förhållandet, då är Troili utan gensägelse
vår förste historiemålare, liksom vår förste
porträttmålare. Också står hans nu plötsligen berömda
och beundrade «Munkhufvud», hvilket för en del år
sedan för en bagatell inköptes af konstföreningen,
oaktadt det blott är ett studiehufvud, både genom
förträfflig uppfattning och ypperlig framställning
på gränsen mellan de båda områdena, förmedlande
historien och porträttet. Ty det har i sanning en
så monumental karakter, att man deraf, såsom det
äfven har häiidt, lätt med sin tanke föres öfver på
de gamle store italienarnc. För öfrigt är Troili ett
talande exempel derpå, huru en äkta konstnär för olika
innehåll också väljer olika framställningssätt. Huru
skiljaktig är icke både färgen och sättet att måla
i detta italienska hufvud och i hans nyare porträtt,
och äfven i dessa, med all deras likhet sinsemellan,
huru fint är ej skiftningen i de olika karaktererna
återgif-ven äfven genom färgen, ehuru lätt och likasom
försigtigt äri denna är anlagd! Särdeles lärorikt
är det att betrakta, huru noggrannt och kärleksfullt
Troili behandlar hvarje detalj, hvarje skry inslå, der
något andligt, uttrycksfullt kan hafva förstuckit sig,
hvarje bihang äfven till personens yttre apparition,
och dock icke blir en fotografisk naturalist, utan
breder ett rent idealt skimmer öfver den realistiska
detaljrikedomen. I detta fall är det eget att jemföra
honom med Gertner, den danske porträtt-målaren,
hvilken återgifver tingen lika troget, som någonsin
den berömde Ealthasar Denner gjorde det. Men hos
Gertner äro tyger, bordtäcken, ordnar, mössor,
spetsmantiljer, krusflor och alla de tusen ting,
som höra till accideritierna i ett porträtt, i och
för sig såsom målararbete lika vigtiga och taga lika
mycket uppmärksamheten i anspråk som det menskliga
originalets hud, m. e. o. denna är liksom de förra en
färgad yta, som skall på duken framställas, och den
ena synes vara lika god som den andra. Hos Troili äro
dessa ting lika troget återgifna, men de äro ej längre
en död materia, utan äfven de få del af det lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
