Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Tid och dess sträfvanden. Populära föredrag för folket af N. Lilja I. II. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
D:r L. profeterar ett annat tillstånd, ett
saligare lif, när upplysningens sol är upprunnen
och de usla och trångbrostade för-domarnes skuggor
förskingrats. Då kan mannen och qvirman stifta
äktenskap när och hvar och huru många gånger som
helst, oberoende af de förhatliga presterna och
rättssamhället, och om det sker för år eller dagar
eller «några minuter» i sender, så betyder »sådant
ingenting, ty «man talar väl om en brottslig kärlek
och att mannen kan stå i ett brottsligt förhållande
till en q vinna eller qvinnan till en ma u, men
äfven detta är en fullkomlig osanning, uppfunnen
af presterna och antagen af deras ännu dummare
efterapare, lägstiftarne». D-.r L. medgifver dock,
att det är «en våldkräktning på naturen och således
ett brott att låta sina passioner taga öfverhand och
blifva till omåttlighet, så att kroppen derigenom
försvagas och förstöres» (p. 49). Så högt står
I):r L,, men ej högre: d. v. s. ungefär på samma
ståndpunkt som djuret. D:r L:s theori och djurets
instinkt äro enahanda och likartade eller m. a. o.:
D:r L.s theori är en theori för djur, men spåren af
något menskligt letar man förgäfves i densamma. När
köttets lag sättes såsom princip för läran om
äktenskapet och familjen, så gifva slutsatserna sig
sjelfva, och vederläggningen ligger omedelbart i den
yttersta konseqvensen. Det mest förargelseväckande
är dock, att D:r L. vanhelgar ^kärlekens» namn på
samma gång som han utspyr osedlighetens gift. Den
förfärligaste kritik skulle det vara, om förf. finge
- hvilket Gud förbjud e - tillfälle att se följderna
af sina theorier i en förruttuad samhällskropp; men
en sådan kritik hoppas vi att förf. skall undslippa,
ty vi tro ännu så mycket på «folkets» medvetande
af det förnuftiga, att vi våga hoppas, att förf:s
predikan af sinnlighetens och köttets evangelium
skall blifva utan samhällsupplösande följder. - Ännu
är åtminstone tiden icke mogen för f ö rf: s utsäde af
sina upplysningsidéer, och de lära väl derföre icke få
någon grodd. Emellertid böra de icke i ostördt lugn få
utströs, och det är derföre som vi här velat inlägga
vår allvarliga protest. Den offentliga kritikens
skönaste v arf är utan tvifvel att erkänna såsom godt
hvad verkligen godt är, men den skulle hölja sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
