Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Tid och dess sträfvanden. Populära föredrag för folket af N. Lilja I. II. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
går D:r L. alla möjliga menniskoklasser och finner
dock ingenstädes en sann gudsdyrkan. Undervisare
och praktiske handledare synas således vara ganska
nödvändiga, och det vore kanske oklokt att enligt
D:r L:s råd »exportera» våra själasörjare.
Vi hafva härmed fästat uppmärksamheten vid några
af de resonnementer, som kunna anses betecknande
för D:r L:s vetenskapliga ståndpunkt i filosofiskt
hänseende. Innan vi gå vidare, böra vi gifva D:r
L. det erkännande, som rättvisan fordrar, nemligen
att D:r L. många gånger öfverraskar läsaren med
ganska sunda och lifligt sagda reflexioner, hvilka
visserligen icke innehålla något nytt och originelt,
men hvilka dock beteckna, att D:r L. är «en man
af motsägelser», d. v. s. en sådan som på samma
gång och med samma naiva öfvertygelse utbjuder
åsigter, hvilka vid ett närmare betraktande visa
sig alldeles upphäfva hvarandra. Och grunden till
detta förhållande är att söka deruti, att D:r L.,
liksom så många andra, tror sig i filosofiska
och kulturhistoriska frågor kunna reda sig ensamt
med den naturliga instinkten och känslan utan att
behöfva stödja sig vid en genom allvarligt studium
vunnen strängt Vetenskaplig öfvertygelse. Det är
så lockande att skrifva om religion, sedlighet,
rättsligt och kyrkligt lif o. s. v.; och hvilken kan
ej örn dessa ämnen säga hvarjehanda, som klingar
ganska bra för mindre finkänsliga öron?, men att
veta hvad man skrifver, är svårare, ty vetandet är
icke hvarjehanda, utan det är detta och detta: och
granna fraser äro för detsamma ett dåligt surrogat,
hvaraf man blir yr i hufvudet. Säkert är, att D:r
L. var «yr i mössan», när D:r L. nedskref sin lära
om äktenskapet, hvilken icke har mera sammanhang med
uppsatsen om gud och ande-verlden än Diderots ethik
har med Platos metafysik.
Angående det andra vilkoret, som vi sade
vara nödvändigt för att lyckas såsom populär
skriftställare, nemligen en riktig kunskap om det
s. k. folkets bildningsgrad, hvarefter undervisaren
naturligen måste rätta sina meddelanden, angående
detta vilkor är det vår mening, att D:r L. lemnar
mycket öfrigt att önska, ty man har svårt att göra
sig en bestämd föreställning om, hvar D:r L. söker
sitt publikum. För dem, som ega en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
