Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
kastas mellan skären är alls icke redigt, och man
har ovilkor-ligen vid betraktandet samma känsla af
osäkerhet och villrådighet, som man torde hafva,
om man ombord på ett af dem skulle vräkas mellan de
försåtliga grunden. Täflan lider sålunda af brist
i kompositionen. - Cedergren har i sina stycken
fått en egendomlig, gulgrön skiftning öfver alla
föremål, hvilken omöjligt kan vara sann, utan måste
utgöra maner hos målaren, efter det återkommer i
tvenne särskilda bilder. I motsats mot denna varma,
underliga ton se vi äfven i dem båda en kall, grå
bakgrund, som i ena fallet bebådar en annalkande
storm. Denna motsats är för skarp och oförsonlig,
ty äro de främre partierna så lugnt varma, då är
en slik bakgrund orimlig. Dessutom saknar vattnet
geriornskinlighet och lätthet, hvaremot skeppen äro
bra tecknade och utan tvifvel fullt korrekta i alla
detaljer. Om Hermelin och Gegerfelt är ej mycket
att säga: de äro tydligen välmenande dilettanter,
af hvilka den ena ser för många reflexer i vattnet,
den andra åter gör det för enformigt blått och tecknar
det för liflöst.
Slutligen återstå oss de tvenne välbekanta
namnen, Palm och Stack, af hvilka den förra såsom
arkitekturmålare, den senare som framställare af
landskap med arkitektur längesedan vunnit och alltid
bibehållit ett välförtjent anseende bland sina
landsmän. De representera bland oss traditionerna
från gladare tider, då Kom var medelpunkten för ett
stort och friskt konst-närslif, om hvilket vi nu
endast förnimma på afstånd de egendomligt tjusande
sagorna. Begge hafva de också i bilder tolkat
sin kärlek till och sin enthusiasm för skönhetens
hemland, konstens förlofvade land, ehuru båda på olika
sätt. Palm har förnämligast fäst sig vid det yttre,
vid den klara luften, vid den glödande himmelen,
det speglande vattnets förtrollning, de mäktiga
arkitekturformerna i deras pittoreska belysning,
och i staffaget vid den lockande kostymen, den djupa
karnntionen; - han har med ett ord sökt i allmänhet
gifva oss en klar föreställning om den bestämda
lokalfärgen, ungefär som Leopold Kobert, men äfven*
som han mera objektivt, mera arkitektoniskt och
statuariskt än lyriskt gripande. Också har den
italienska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
