Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
starkare och liksom mera med ett slag, men också
utsatt för möjligheten att förlora den terrain,
han vunnit i ett hjerta, medan Qvarnström eröfrar
detta mer och mer, först på öfvertygel-sens, sedan
på känslans väg. Qvarnströms starka stilkänsla och
sjelf kritik kan aldrig leda honom fullt vilse;
Molins omedelbara inspiration deremot innesluter
möjligheten af ett misstag i sjelfva greppet lika väl
som af ett mästertag, och derför har han lättare att
alstra sådana verk, som antingen tyckas komma nära det
högsta - eller stå nära medelmåttan, efter strängaste
synpunkt bedömdt. Härmed sammanhänger, att Molins
stilkänsla stundom är mindre klart vaken, hvadan
han lätt kan åstadkomma något, som är oplastiskt,
medan han deremot sällan kommer med något, som icke
ögonblickligen slår an genom lyckliga motiv eller
bravur i utförandet. Medelmåttig måste vi kalla
hans byst af konung Carl XV, hvilken dock möjligen
i marmorn blifvit genom förhuggning något annat än
den var i gipsmodellen. En sådan realism, som ligger
i det klara utpreglandet af en bestämd karakter,
synes icke vara konstnärens starka sida. Deremot äro
hans «Bältespännare» ett sådant lyckligt grepp, som
hvarje bildhuggare måste afundas honom, i synnerhet
för det ypperliga tillfälle gruppen erbjuder till
utvecklande af insig-ter både i kompositionen och i
den särskilda behandlingen af formen, hvilka båda
omständigheter icke kunna annat än väcka beundran
i konstverket, sådant vi nu känna det. Den oro och
spänning, som ligger i ämnet, är här oundviklig,
äfven om man skulle önskat den något mildrad samt
efter ett längre studium af de förträffliga anatomiska
partierna längtar efter det lugn, som dock plastiken
älskar. Men i piedestalens reliefer, särdeles i den,
som framställer ungmön på knä framför bautastenen,
kunna vi ej annat än se ett bestämdt öfvergrepp i stil
från plastikens till måleriets, eller ännu närmare
till poesiens, område, ty innehållet är snarare en
lyrisk dikt än en plastisk bild.
Dermed skulle vi hafva slutat jemförelsen mellan
de båda mästarne, om icke ännu ett verk af Molin
återstode, hvilket i närvarande stund lifligare än
något, som vid den skandinaviska utställningen varit
synligt, tager den svenska allmänhetens upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
