Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliver Cromwell. Merle d'Aubigné: Protectorn eller Republiken i England på Cromwells tid. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
vida mera än blott en högsta typ för rebellionens
tidehvarf, vida mera än ett verktyg för dess
idéer, såsom han ock blef något helt annat än en
kastboll för dess vexlingar. Han blef den Engelska
revolutionens själ och lif. Han gjorde dess ära och
trycktes af dess nesa; han tog uppå sig ansvaret
för densamma. Derför kan ock så mycket af dess
betydelse förklaras just utur hans personlighet, och
derför blir han en af desse män, hvilkas lifs gåta
betraktaren så gerna vill utgissa. Vid bestämmandet
af hans plats inom Brittanniens och mensklighetens
historia återkomma derföre alltid dessa frågor,
som dock aldrig kunna hoppas att få så sin fulla och
tillfredsställande lösning. Man nöjer sig ej med att
spörja: hvad har Cromwell gjort för England och för
protestantismen? utan man går djupare och frågar:
hvarföre gjorde han det han gjorde? Det är icke nog
att man får känna honom som statsman och krigare,
man vill ock blotta hans hjertas innersta fibrer,
för att få se, om detta hjerta var med eller mot den
Gud, för kvilken han sade sig föra sin penna och sitt
svärd. Derom dömer med visshet endast En; men detta
hindrar icke de lägre instanserna att oupphörligen
söka komma till ett säkrare domslut.
Och till olikhet i dess domslut har Cromwells
personlighet gifvit den rikaste anledning. Han egde
fiender, sådana som hvarje revolutionsraan måste ega,
och han skaffade sig fiender, sådana som hvarje
revolutionsman bäfvar tillbaka för att ega. Hans
naturliga fiender förblefvo hans fiender, och hans
naturliga vänner blefvo också hans fiender. Han stod
snart nästan ensam i verlden. Då återstod för honom
endast Guds och efterverldens dom. Men efterverldens
dom har onekligen länge låtit sig bestämmas af hans
samtida. De konungske och republikanerne, en Clarendon
och en Ludlow, hafva skildrat honom med lika mörka
färger, och i de nyare häfdaböckerna skall man ofta
återfinna de drag, som de framställt. - Tre helt
olika känslor synes han hafva ingif-vit desse män:
beundran, hat och - förakt. De måste beundra storheten
i hans kraft: de måste hata våldet i hans handlingar;
de sökte då upp låghet i hans själ, för att kunna
förakta. Se här i korthet hans syndaregister sådant
det af dem är upptecknadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
