Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colani, T., Religiösa föredrag. Öfversättning. I, II, III. - Robertsson, F. W., Predikningar. Öfversättning. - Parker, Theodore. Samlade Skrifter. Öfversättning af V. Pfeiff. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
obunden subjektivism, som icke tål några allmänna
former, något slags samfundslif, eller en omutlig
objektivism, uppenbarad genom ett katholskt
kyrkoafguderi, inom det praktiska? Det synes vara
så, ty öfverallt står parti mot parti, det må nu
gälla tlieore tiska eller prakti skt-religiös a
angelägenheter. Ingenstädes finnes någon enhet,
kristenheten i Europa är splittrad i tusen olika från
hvarandra skilda kretsar, hvilka stundom utesluta
hvarandra såsom fiender. Att detta förhållande icke
har sin rot i kristendomen, torde vara erkändt af
alla. Religionen söndrar icke, men den religiösa
föreställningen, som är men-niskans produkt, och
således något annat än religionen eller kristendomen,
den söndrar. Så har det varit i alla tider. Men
om så är, så bör det vara uppenbart, att vi ännu i
den moderna theologiens hittills vunna gestaltning
endast sett deri första scenen af andra akten i
protestantismens stora drama. Den första aktens
hjeltar voro oförfärade naturer, som på en gång sleto
masken af det kyrkliga eländet, och derföre raskt
nog genomförde sina roller. Men i våra dagar spikar
man icke sina theser på kyrkodörrar; man lägger dem i
munnen på »tryckpressens jernprofet», men denne har
så mycket att förkunna, att folket icke får tid att
så noga besinna hvad han säger. Man finner sig vid
det gamla för att få hafva fred. Konservatismen i det
praktiska är icke så radikal som konservatismen i det
theoretiska. Det protestantiska frihetsdramats första
akt hade ett praktiskt innehåll, den andra akten, i
hvars midt vi stå, har ett theoretiskt problem. Deri
kommer derföre att blifva lång, kanske blodig, efter
hvad man kan sluta af hvad som redan passerat i de
första märkvärdiga scenerna. Man hugger nu nästan
blindt, man vet icke rätt hvad striden gäller. Den
utsträckning, som de katholicerande tendenserna
under den sista tiden vunnit, skulle derföre lätt
kunna bringa betraktaren till förtvinan, såvida det
icke verkligen funnes många utmärkta kristendomens
och protestantismens vänner, som hafva lärt sig af
historien, att den menskliga utvecklingens ström måste
fram, trots alla tillfälliga hinder, som veta att
uppskatta den seger. som kristendomen och humanismen
vann genom Luthers refor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
