Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literärhistoriska arbeten: Svenska kyrkans sköna Litteratur eller den Svenska kyrkliga Litteraturen bedömd med särskildt hänseende till framställningens värde, af P. Wieselgren. Tredje upplagan, helt öfversedd och stycktals omarbetad. - Grunddragen af Svenska Vitterhetens historia. Akademiska föreläsningar af Bernhard Elis Malmström. Första delens förra häfte. - Omrids af den norske Poesies Historie. Literærhistoriske Forelæsninger af L. Dietrichson, Acad. Docent. I. Norges Bidrag til Fællesliteraturen. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
m e rus, son till kyrkoherden i Lekaryd nära Wexiö,
Johan Larsson Humerus. I Magdalena Sjöblads namn
sammanträffa dock (km äldre och den nyare berättelsen
om hans öden; det var nemligen för hennes skull,,
han var stämd till tings och dömdes «att slita ris
och sedan riket förvisas», ehuru han, så-sorn «af
hederligt prestfork kommen» genorn kunglig nåd erhöll
lindring i det ådömda straffet. Det minskar ingalunda
intresset för den arme skalden, då Wieselgren upplyser
oss, att hans broder var domprost i Lund och hans
farbror var Histor. professor i Upsala.
Det andra literärhistoriska arbete, vi antecknat
ofvanför denna uppsats, är Bernhard Elis Malmströms
efterlängtade och välkomna föreläsningar öfver
svenska vitterhetens historia, efterlängtade af de
talrika vännerna till den bortgångnes på en gång
ädelt manliga och fina penna, välkomna isynnerhet
för de många af hans lärjungar, som med beundran
hängde vid lärarens läppar, då han för dem tolkade
våra vittra häfder. När man från Wieselgren kominer
öfver till Malmström, erfar man en känsla, som om
man från ett tempel, halft göthiskt, halft barockt,
komme ut i en stor och enslig granskog, der det
susar majestätiskt i de dunkla spirorna. (Må den
framställda bilden ursäktas: den är ett minne från det
nyssnämnda templet.) Malmström är i formen lika ren,
klassisk och enkel, som Wieselgren ofta är ojemn och
öfverlastad, hvadan det hos honom icke är någon fara,
att innehållet skall skymmas bort eller förvirras af
språket. Tvärtom är hos Malmström uttrycket ibland så
noga tilltaget, att den koncentrerade tankens mäktiga
former hota att spränga språkets knappa draperi,
utan att det dock någonsin blir fråga om dunkel och
svårtydlighet. Lika litet spårar man hos Malmström
den osunda förskrufning af fakta, som rangerar
den historiska verkligheten efter förutfattade
filosofiska meningar, ty, så vidt man af den nu
utkomna afdelningen redan kan sluta, han utmärker sig
här som öfverallt för tvenne ovärderliga egenskaper
hos en vitter häfdatecknare, nemligen historisk blick
och insigt, så att literaturhistorien får sin bestämda
bakgrund i det politiska och sociala lifvets historia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
