Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literärhistoriska arbeten: Svenska kyrkans sköna Litteratur eller den Svenska kyrkliga Litteraturen bedömd med särskildt hänseende till framställningens värde, af P. Wieselgren. Tredje upplagan, helt öfversedd och stycktals omarbetad. - Grunddragen af Svenska Vitterhetens historia. Akademiska föreläsningar af Bernhard Elis Malmström. Första delens förra häfte. - Omrids af den norske Poesies Historie. Literærhistoriske Forelæsninger af L. Dietrichson, Acad. Docent. I. Norges Bidrag til Fællesliteraturen. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
mande fina bildningen under Lovisa Ulrikas och
Gustaf IILs dagar; - och dock, huru föga sjelf
ständighet finnes ej hos oss, om vi undantaga
Stjernhjelm sjelf! Deremot huru äkta poetisk och
tilldragande står ej å andra sidan fjället Peder
Dass, Nord-landspresteri, midt i sin fattigdom och
sin ökendystra omgifning, stödd endast och allenast
på folkets lif och sång och påminnande i sina
visor om folkvisans tonfall. Men likhetspunkter
saknas ej heller: vi skulle kunna kalla Dorthe
Engelbrechts-datter en norsk fru Brenner, åtminstone
hvad matronlig ärbarhet och fruktsamhet samt poetisk
begåfning angår, om ock den svenska frun, i motsats
mot den norskas renhet och oförvitlighet i sången,
stundom visar sig angripen af tidens allt mera
tilltagande lättmynthet. Längre fram blir denna likhet
ännu bestämdare, då «det norske Selskab» i Köpenhamn
står som målsman för den franska smaken ungefär vid
samma tid, som denna stadfästes i Sverige. I Danmark
fick dock denna smak redan 1773 dödshugget af Wessels
wKjserlighed uden Strömper». Hvad denna odödliga
parodi angår, har förf. efter N. M. Petersen sett
dess upprinnelse i hertigens af Buckingham parodi på
Drydens dramatik, «The rehearsal», och häremot är
intet att säga, såvida begge styckena hafva samma
mål, som de äfven lyckades att vinna, nemligen att
nedgöra en gifven förvänd riktning. Om det dock är
så riktigt att äfven efter N. M. Petersen anföra,
att «The rehearsal» var en «Satire paa den franske
Unaturlighed», blir en annan sak. Att «Kjöerlighed
uden Strömper» var det, är allmänt kändt; men
hvad «The rehearsal» parodierade, var icke den
utbildade franska smakriktningen hos Dryden, utan
den sammanblandning af denna smak med den från
medeltiden och Shakspeare ärfda romantiska tonen,
som framträdde i hans «heroic plays», der med de
franska rimmen förenades den gammalengelska scenens
fantastiska oregelbundenhet, och som karakteriseras
af sin uppskrufvade bombast och sin operamessiga
anläggning på yttre pomp. Mot dessa «heroic plays»
uppträdde 1671 Buckingham med sin parodi, i hvilken
för öfrigt, det är sannt, momenter finnas, som påminna
om Wessels stycke, t. ex. hjeltens strid mellan äran
och kärleken; men först 1678 fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
