Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Nutidens Talare. Blandade Skrifter af Thomas Babington Macaulay. Tal. I. Öfversättning. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
af detta samhälles aristokratiska åskådningssätt,
att den, som kan bestå sig bildning, alltid vill hafva
den,, som eger den djupaste halten och den förnämaste
anstrykningen. Huruvida detta förhållande i allmänhet
verkat öfvervägande onclt eller godt, derom kan mycket
tvistas, men säkerligen måste det inedgifvas, att för
utbildningen af parlamentarisk vältalighet måste det
verka serdeles välgörande. Vältalighetens egen natur
gör en sådan inverkan nästan till ett behof.
Inom den klassiska verlden söker vår tid säkerligen
icke utan skäl förebilderna för all formgifvande
verksamhet. Athen och Eom skänka ännu och skola kanske
aldrig upphöra att skänka den bildande konsten dess
idealer. Och Athen och Eom skola troligen ej heller
upphöra att undervisa i konsten att gifva ordet och
tanken deras tillbörliga tukt. Konstnärn, som mejslar
formerna af marmorn, skall ej finna bättre mästare
än Phidias och Lysippus, och koristnärn som mejslar
perioderna af språket skall ej finna bättre mästare
än Cicero och Plato. Gälla dessa gamla satser om
konstnärlig verksamhet i allmänhet, så gälla de i ännu
högre grad om talarens konst. Ty ingen annan konstart
torde vara mera beroende af just de förutsättningar
för konstens utbildning, hvilka i Hellas och Eom
såsom ingenstädes annars funnos förenade.
Man kan tryggt våga det påståendet, att Sophokles
ej skulle hafva diktat sin Ajas i LacedcTemon, och
att Praxiteles ej kunde hafva format sina gudar
bland folken kring Euphrat och Tigris, men ännu
säkrare är, att Demosthenes’ vältalighet aldrig
skulle hafva flödat inför någon annan åhörarekrets
än den, som sorlande trängdes mellan Akropolis
och Skambonidoe. Ingen menighet hvarken förr eller
sedan har kraft så mycket af den man, den skulle
akta sin uppmärksamhet värdig, och ingen menighet
hvarken förr eller sedan har derföre hört en sådan
talares stämma. Det gifves tal af denne man, hvilka
af hvarje tillägg skulle få något for mycket och af
hvarje förminskning’ skulle beröfvas en skönhet;
men knappast skulle vi der hafva funnit en sådan
fulländning, om icke denne mästare i talets konst egt
till sina åhörare mästarne i njutningens konst. Han
visste, att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
