Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Wergeland och Svenskarne. H. Lassen: Henrik Wergeland og hans samtid. Af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
utan all sansning, var oppositionen mot det fruktade
svenska inflytandet på Norges inre politik.
Det ar för hvarje ungt fritt folk liksom för individen
naturligt, att en tid inträder, då det i känslan af
vaknande myndighet försöker hur högt vingarne kunna
bära, tilldess en skranka sättes emot dessa försök
antingen utifrån,, eller ock inifrån i och genom
det samtidigt verkligen vaknande förnuftet. En sådan
tid har Norge haft att genomgå; dess unga dristiga
kraft har spännt sina vingar för att visa, att det
sjelft förmådde uträttay hvad andra ej trodde det om,
ja det har till och med gjort försök på att skapa en
kultur på uteslutande norsk grund med förbiseende af,
att ingen kultur kan umbära förbindelsen med sitt
första vilkor - verldskulturen. Ett redskap och ett
offer för denna glada, starka, men föga praktiska
föreställning var Wergeland, och vi hafva redan sett,
huru denna föreställning egde sammanhang med hans
poetiska skaplynne. Det var denna samma föreställning
som åvägabragte en strid inom Norges literatur,
hvilken blef af varaktig betydelse för deri samma,
striden mellan ett intelligensens parti och ett den
fjällhårda nationali-tetsifverns; den koncentrerade
sig i de två hufvudmotståndanie inom - poesiens
verld, ty inom dess gränser drogs striden medelst
Welhavens »Norges Dcemring«; det var den såkallade
Wergeland-Welhavenske litterära striden. Men den
var vida mera än en litterär strid: den berörde
alla nationens dyraste intressen, och sålunda måste
äfven den dag randas, då frågan om Norges unionella
förhållanden ställdes inför denna ideala domstol,
och här drogs då med nödvändighet äfven ett tredje
element med in i striden, nämligen sjelfva svenska
pressen. Denna dag kom, och de omständigheter,
som påskyndade den voro många; vi skola i korthet
skärskåda dem.
Den norska journalpressen befann sig åren 1830-40
i öf-vergångsstadiet från total oskadlighet och
neutralitet till politiskt medvetande; »den fick
täuder« såsom Wergeland sjelf har uttryckt saken. I
den tiden måste man man hafva något att bita på, och
bet gjorde man af hjertans lust. Det var i synnerhet
det demokratiska organet för bondeväldet, »Statsbor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
