Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist död. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Carl Jonas Ludvig Almqvist.
Mer än femton år hafva förflutit, sedan Almqvist som
flykting lemnade sitt fädernesland, hvarvid de förut
talrika ropen af beundran och förtjusning snart nog
förstummades, och det fanns om honom nästan blott
en opinion, hvilken med sällspord enighet uttalade
sitt "korsfäst». Och domen omfattade ej blott hans
verkliga och förmenta brott, utan till de idrotter
inom fantasiens verld, hvilka nyss framkallat så
stor beundran eller åtminstone förundran öfver hans
mångsidiga genialitet, ansåg man sig äfven hafva
erhållit förklaringen i det geniets trots af sedlighet
och lag, hvilket i hans brott mot dem uppenbarade
sig. Utan tvifvel sammanhängde de båda sakerna rätt
nära, men orättvist är det ändock att döma en mans
goda gerningar med hans onda; att göra misstänkta de
sanningar, han uttalat, genom att beröfva dem kraften
af en öfvertygelse; att förneka skalden, derför att
icke menniskan håller profvet. För den orättvisan
var Almqvist föremål: han, distinktionernas mun,
blef dömd just af oförmågan att distingvera.
Den, som har blott eri föreställning om hvad
denna rnång-skrifvande författare producerat på
det estetiska och med detta beslägtade områden,
han inser lätteligen huru hardt när omöjlig en
uttömmande kritik öfver Almqvist måste blifva. Ännu
svårare blifver hon genom mångfalden i sceneriet,
för hvilket knappt en enda fläck af jorden är
fremmande - ja, i De dödas sagor lemnar han till
och med denna förutsättning åsido - och framför
allt derigenom, att det knappast finnes någon ton
på de menskliga föreställningarnas skala, som ej af
honom blifvit anslagen. Ingen konstform är för honom
fremmande, och vid sidan af en otyglad fantasis rnest
förvånande Svensk Litur.-Tidskrift. H. II. 1867.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
