Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbok öfver Svenska Allmogespråket, af J. E. Rietz. Af -r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
taga icke blott i Sverige och Finnland förekommande
allmogeord, utan äfven de svenska, som i munarterna
hafva "ett egendomligt uttal, eller genom sina
former, kön eller böjningar visa den ålderdomliga
prägeln". Långt ifrån att ogilla denna utsträckning,
måste man tvertom anse, att ett verkligen fullständigt
svenskt dialektlexikon borde innehålla, om möjligt,
hela det ordförråd, som af allmogen brukas. Derigenom
blefve tillfälle att få kännedom både om hvad som
finnes och hvad som icke finnes i folkets språk,
hvilket senare naturligtvis äfven hade sina stora
fördelar. Att författaren nu hvarken kunnat eller
velat följa någon annan norm än den ofvannämnda är
likväl alldeles sjelf klart. Han har emellertid också
upptagit en mängd äfven i folkspråket befintliga ord,
då de behöfts såsom utgångspunkter för uppställningen
af dialektorden; men detta är i de flesta fall
anmärkt genom tilläggen: "såsom i Riksspråket"
eller "Allmänt"; och vi tro oss hafva funnit, att
han dervid oupphörligen rådfrågat den sist utkomna
Svenska ordboken, nämligen Dalins. Derigenom har
han kunnat undvika det hos flera af hans föregångare
förekommande felet att såsom provincia-lismer behandla
till form och betydelse rent svenska ord. Likväl har
äfven Herr llietz stundom upptagit ganska vanliga
sådana och förklarat dem med andra, som icke finnas
i svenska lexika. Så är (s. 215) grovhylt öfversatt
med grofhyad, af hvilka det förra under formen gr of
kylt finnes både hos Sahlstedt, Lindfors och Dalin,
det senare hos ingendera.
I afseende på de endast till formen afvikande orden
hade måhända, ifall det gällt att spara på utrymme,
redan här en inskränkning kunnat ske, om det nämligen
funnits en grammatik öfver allrnogespråket, till
hvilken hänvisningar kunnat göras. När t. ex. det
slutna ^-ljudet i svenskan på somliga orter motsvaras
af aj, på andra af äj (ej), oj eller oj, så torde det
ej anses behöfligt att i blifvande ordböcker upptaga
alla de former, som på detta sätt uppstått. För denna
och dylika frågor kunde ganska väl redogörelse ske
i en grammatika. Då emellertid intet sådant arbete
i denna väg finnes, så bör det räknas förf. till
förtjenst att hafva lemnat material till en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
