Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
gr u n d tanken i kristendomen gifven till spillo,
och en ny poly-theism, lika brokig som den hedniska,
inströmmade under hel-gonadyrkaris form från alla
håll i den kristna verlden.
Det skulle föra oss för långt från vårt egentliga
ämne att liar vidare utveckla, hurusom så många af de
mest i ögonen fallande lytena i Medeltidens kyrkliga
och sociala lif kunna visas ega sin yttersta grund i
den från kyrkomötena i Nicrea och Chalcedon arf da
bristfälliga läran örn Jesu person, af hvilken det
religiösa åskådningssättets grundriktning sedermera
bestämdes. Kristendomen urartade till en af de gröfsta
vidskepelser genomträngd dyrkan af det skapade i
stället för af skaparen, hvars medelpunkt utgjordes
af det afgudiska tillbedjandet af «Guds moder« och
hvars följder för det praktiska lifvet öfverallt voro
af den bedröfligaste art.
Då inbröt sedan det femtonde århundradet den nya
tiden, den protestantiska kristenhetens tid. Den
till myndig ålder uppvuxna kristenheten ville
lefva sitt eget sjelfmedvetna och fria lif, utan
att längre fjettras af auktoritetstrons hämmande
skrankor. Man började betrakta tillvaron ur ^n högre,
mera omfattande synpunkt; ett friskare lif rörde sig
inom alla områden. Inom kyrkan gjorde sig den nya
tidens anda gällande genom reformationen, hvilken
skakade katholicisinen i dess fogningar. Men då
hos reformatorerna hufvudintresset var riktadt på
undersökningen af den kristna trons subjektiva sida,
i det de sökte återställa den riktiga insigten om det
sätt, hvarpå menniskan har att tillegna sig den af
Jesus åt henne förvärfvade frälsningen, så imderläto
de att skärskåda och pröfva katholicismens obibliska
lära om Jesu person, hvilken derföre utan att hafva
erhållit någon högre vetenskaplig utbildniug upptogs i
protestantismen. Luther sjelf var ännu alltför mycket
fången i den gamla treenighetslärans formler, för att
han skulle kunnat höja sig öfver sin tids allmänna
kristologiska åskådningssätt. Men om ock hos honom ej
i detta afseende röjes ett klart medvetet sträfvande
efter ett högre, så kan dock ej nekas, att Luther -
och i ännu högre grad Zwingli - lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
