Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
t
Så gick kyrkan miste om en befogenhet som
dock oför-nekligen bort henne ensam och odelad
tillkomma. Ännu mindre kunde hon då få behålla sådana
som hade uti sig något af verldslig natur och genom
hvilka hon på något sätt kunde synas ingripa i hvad
staten ansåg för sin rättmätiga verksamhet. Redan
Axel Oxenstjerna klagade öfver de bestämmelser och
förordningar rörande sedlighet och sed som kyrkans
myndigheter på grund af gammal tradition ansågo sig
kunna uppgöra. Att stadga om gästabud och klädedrägt,
om bröllop, barnsöl och begrafningar, att ålägga pligt
för öfverträdelse af dylika bud, sådant tillhörde
den verdsliga öfverheten, menade statsmannen, och
ingalunda kyrkans biskopar. Redan på Christinas tid
erkände presterskapet att högsta dispensatiorisrätten
i äktenskapsfrågor tillhörde den verldsliga och icke
den andliga öfverheten. Och vid århundradets slut
blifver ändtligen under påtryckningen af ett dylikt
tänkesätt nästan hela den domsrätt, som ännu i 1572
års kyrkoordning är åt kyrkan bibehållen, på det
verldsliga samhället öfverflyttad. Den förut öfliga
skilnaden mellan andliga och verdsliga mål upphörde
nästan fullkomligt, i och med detsamma soin horsmål,
sabbatsbrott och eder, kyrkliga disciplinärmål,
ja t. o. m. det mesta af äktenskapsj urisdiktionen
till verldsliga domstolar hänvisades. Det förut öfliga
forum privilegiatum för prester i civila mål upphörde,
då verldslig rätt tog hand om presterskapets arfs-,
förmyndare- och testaments-ärender, och till och
med i fråga om uppsigten öfver presterskapets
lefverne och lära kommo så småningom de lägre
verldsliga domstolarne att deltaga åtminstone
i ransakningen. Genom det bestämda stadgandet
slutligen om vadrätt från domkapitel till hofrätten
och Konungen var ifrån och med 1G87 den kyrkliga
jurisdiktionen, äfven i de delar der den ännu egde
bestånd, fullkomligen underordnad den verdsliga. Så
voro äfven de friheter försvunna som kyrkans män
engång kanske skattade högst»
I sin ställning till konungamakten och regeringen
ändtligen måste kyrkan under en sådan tidsandas
utveckling till slut ändock blifva den
underlägsna. Genom reformationen hade sta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
