Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
mindre mön alla de kyrkliga samfund som kallade
sig för äkta ättlingar af Luthers anda. Svårt är
det visserligen icke att upptäcka och angifva de
förvillelser från sjelfva utgångspunkten hvartill
denna epigonernas tid gjorde sig skyldig; men man
miste dock medgifva, att förvillelserna icke voro af
den dödande arten , ithy att denna samma kyrka senare
visade sig hafva makt att regenerera sig sjelf. I
sällskap med Calovius, Mayer och Svenonius skulle
Luther sjelf troligen ha känt luften tryckande och
tung; men om den kyrka, der han tillika kunnat möta
Arndt, Gezelius och Svedberg, skulle han dock icke
gerna hafva förtvinat.
Med smärta och nöd, under kamp och lågande förbittring
var protestantismen född och bragt från jäsande idéer
till fullmogen verklighet. Men ofridens anda vek ej
bort från den fullväxta och thriumpherande kyrkan;
sedan hon värnat sin timliga tillvaro, utvecklade hon
ej mindre glödande stridslust vid upprätthållandet
af sin andliga egendomlighet. Hela hennes historia
under mer än hundrade år är så full af hätskhet och
ofördragsamhet, att man väl är frestad att fråga,
om denna kyrka, som visade sig ega så litet af Kristi
anda, med rätta kunde kalla sig för Kristi brud.
Det är omöjligt att här gifva ett fullgiltigt
försvar; man måste nöja sig med att förklara
företeelsen genom att fatta den i sammanhang med
sina förutsättningar. Och i en sådan förklaring kan
ju ändock ligga ett slags försvar, eller åtminstone
ett förmildrande af omdömet. Enligt vår mening låg
dock ett i sig sjelf berömvärdt, ehuru missriktadt
sträfvande till grund för dessa förvillelser.
För dem som i Luthers reformation icke vilja eller
kunna se något annat än en förnekande protest, ett
förstörande af bestående religiös lifsåskådning, för
dem som ej heller vilja erkänna, att det theoretiska
elementet är väsentligt för troslifvet och att det
serskildt för det kyrkliga samhället är af vigt att
fatta i ögonsigte vetandet om hvad man tror, för dem
måste de kyrkliga sträfvandena under senare hälften
af 1500-talet och hela 1600-talet förefalla som det
rena uppochnervändandet af all pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
