Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke äfven tillfredsställer andra fordringar. Vi
framhålla såsom detta arbetes utmärkta förtjenst
den gedigenhet som öfverallt framträder i
anordningens reda, i stilens enkelhet och klarhet,
i framställningens säkerhet och sakrikedom. Det
är emellertid mindre vägbrytande forskning än
sammanställande öfversigt af redan vunna resultater,
som författaren gjort till sin uppgift, och läsaren
finner derföre helt naturligt åtskilligt att önska
vid den period af vår kyrkas historia för hvilken
våra arkiver ännu åt forskaren förvara obrutna
schakter. En och annan gång, såsom t. ex. vid talet
om danske prinsen Magni dödsort, eller vid den
långa digressionen om trettioåriga kriget, synas oss
visserligen proportionerna ej vara rätt iakttagna,
men sådana ställen bilda dock så fullkomliga undantag,
att de föga betyda för arbetet i dess helhet.
Om Hr Skarstedts bok utfaller vårt omdöme
helt annorlunda, ty knappast torde i vår
literatur ett besynnerligare läroboksförsök vara
framkommet. Arbetets mest framstående egenskap
synes oss vara, att det så rent af svär emot sitt
eget angifna ändamål. Hr Skarstedt säger sjelf
att mycket deri är skrifvit för «omvexlings skull«;
vi skulle snarare vilja säga att hela arbetet måtte
vara skrifvit «för omvexling«, för roskull. Hvar
och en som vill taga kännedom om denna egendomliga
företeelse af krystade qvickheter och sökta ordlekar,
af lösliga uppgifter och godtyckliga combinationer,
af anekdotjägtande och originalitetssjuka, skall
säkerligen instämma i detta vårt omdöme.
Såsom exempel på hvad förf. kan åstadkomma i
ordleksväg kan vara nog att anföra det ställe
sid. 21, der det säges: «I legendens bildspråk heter
det om St. David, att han hängde sina handskar på
solens strålar: detta vill tydligen intet annat säga
än att hans framfärd var evangeliskt fredlig; han
«handskades» icke med sina åhörare på samma sätt
som Sigurd.« — Förmågan att framhålla det väsentliga
visas, då förf., som indelar sin bok i kurser med
olika stilsorter, bland de vigtiga företeelser, som
utgöra grunddragen af utvecklingen upptager följande:
Under Sigfrids frånvaro öfverföllos hans nepoter,
Unaman, Sunaman och Vinaman och ledo martyrdöd; dessa
martyrers liufvuden utgöra än i dag Wexiö domkapitels
sigill. Och nästa anmärkningsvärda faktum inom den
allmänna med fet stil tryckta kursen är detta: I
ett annat sigill, Trolleättens, förvaras sannolikt
ett betydligt minne af kristendomens seger öfver
hedendomens trollmakt, och det från nyssnämnda
landsända. — Författarens kritik, som stundom
vill smaka af lärdom, framlyser ypperst i följande
bevisning. «Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
