Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges Folkskola: I. Folkskoleinspektörernas Berättelser 1864-66; Eneroth: Om Folkskolan i Sverige I, II; Wallin: Iakttagelser rörande folkskolorna; Paulsson: Historik öfver Folkskoleundervisningen. Af J. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
och man har i den rigtningen, ej minst vid sista
riksdagen, gjort stora anlopp, hvilka dock den
gången ej kröntes med framgång, och hvilka, i fall
de förnyas, vi hoppas måtte så sent som möjligt komma
till seger. Då sjelfva det republikanska Schweitz, som
dessutom ej är kändt för öfverdrifvet stränga kyrkliga
åsigter i allmänhet, medgifver församlingsläraren en
sjelfskrifven plats uti skolrådet, och derpå ej synes
något förlora, torde hos oss risken ej blifva särdeles
stor, men nyttan deremot otvifvelaktig. Åtminstone
erkänna vi oss höra till dem, som strängt hålla på
denna grundsats och detta utaf mer än ett skäl. Härvid
anmärka vi först, att sålunda gifves en viss garanti
derför att kristendoinskunskapen uti folkskolan kommer
till sin fulla rätt, en sak så mycket vigtigare i våra
dagar, som slitningarne på det religiösa området äro
af den beskaffenhet, att hvar och en, som har sinne
för sann kristendom i lära och lefverne, måste fröjda
sig åt hvarje sträfvande att se kristendomsläran
klart, grundligt och varmt meddelad åt den ungdom,
som kommer att utgöra, såsom det heter, landets märg
och kärna, vi skulle vilja säga, landets öfvervägande
största befolkning. Vidare och för det andra hålla
vi på prestens sjelfskrifvenhetsrätt utur den
synpunkten, att presten ofta, kanske oftast är den
enda någorlunda bildade person i församlingen. Är
han stundom utrustad med anspråkslösa kunskaper nog,
så ligger han dock i allmän bildning ge-menligen öfver
sina församlingsboer af det hedervärda bondeståndet,
hvars »instinkt för det rätta», såsom det någon gång
heter, väl i åtskilliga fall kan vara aktningsvärd
nog, men sannerligen ej räcker till, då det blir
fråga om undervisningens vigtiga angelägenhet,
hvilken fordrar att de, som inflytandet hafva, gjort
sig väl hemmastadda med dess ändamål, beskaffenhet
och medel. Man må kunna, såsom visst folk söker
inbilla oss, med instinkt reda politikens frågor;
men skolans reder man icke utan den högre insigt,
som bildningen förlänar. Slutligen skulle vi högst
ogerna se presten utkastad utur skolrådet, emedan
bestämdt ingen uti hela församlingen bör eller under
vanliga förhållanden kan vara i högre grad än han in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
