Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Trollkarl är han i konsten att låta stenarna tala,
att öfverallt i naturens rike finnas symboler af lif
och skönhet, och rnennisko-hjertats rike beherrskar
han också med skaldens makt. Och när han nu i dessa
berättelser tagit för sig ett historiskt material
till behandling, synes han oss äfven på det området
hafva gjort åtminstone sina första grepp med en
sann konstnärs mästerskap. Det svenska - eller om
man så vill det finska - folkets stordådstid har han
isynnerhet i sina första delar behandlat så, att den
för oss rör sig i idel friska och lefvande bilder,
hvilka aldrig förefalla oss besvärade af lärdomeris
apparat.
Mindre fullkomliga i konstnärligt hänseende synas
oss deremot de tvenne sista afdelningarna, hvilka
föra läsaren in i det adertonde århundradets
sociala och politiska lif. De likna, enligt vårt
förmenande, allt för mycket illustrationer till ett
abstrakt schema af vårt fäderneslands historiska
utveckling, och den ideligen upprepade påminnelsen
om förhållandet mellan konung, adel och folk såsom
denna utvecklings innersta kärnpunkt gifver det
hela en viss anstrykning af historiska föreläsningar
öfver dessa lifligt kolorerade taflor. Författarens
mästerskap i dessa taflors utförande förnekar sig
visserligen aldrig, men bristen framträder deruti,
att den romantiska berättelsens egentliga innehåll
är mera genreartadt och väsentligen faller inom
privat-lifvets krets, hvarför dess sammanhang med
det stora historiska lifvet måste utfyllas med ett
visst mått af reflexion. Och när åter deri romantiska
berättelsens gestalter och händelser en och annan gång
rnåste skjutas in uti statslifvets och den politiska
utvecklingens sfer, då inträder en svårighet, som
enligt vårt förmenande alltid måste vidlåda hvarje
försök att romantiskt behandla nyare tiders historia
: diktens nödiga frihet kominer att göra intrång på
dess trovärdighet. Den tid, som ej ligger mer än ett
hundra år bakom vår egen, lefver ännu med alla sina
enskildheter alltför friskt i vårt minne för att
tillåta den fria behandling af dessa enskildheter,
som för romanförfattaren är nödig. Den konstnär,
som der vill göra sina gestalter till uttryck för
ett folks rent politiska lif, eller, för att begagna
konstterrnen, i dem inlägga ett historiskt pathos,
stöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
