Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny svensk dramatik: Wasa-arfvet. Historiskt skådespel af F. Hedberg. - Hertig Magnus och Sjöjungfrun. Romantisk operett af F. Hedberg. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
rustning, skall han dessutom alldeles underkufva
sitt eget jag, sitt begär att vara och visa sig
själfständig i sin verksamhet. Han får ej utföra annat
än en konturteckning, en skizz, som sedan kompositören
skall fylla med färg och lif; han måste lära sig
att spela samma underordnade, men vigtiga roll som
en mellanstämma i en violqvartett: utan honom är det
hela ofullständigt, men han får icke hålla sig framme
sjelfständigt, så vida han ej har en och annan gång
ett litet solo, och detta får dock ej heller allt
för mycket kontrastera mot det öfriga föredraget.
Som man ser, har librettförfattaren en högst delikat
plats att fylla, och det hedrar hr Hedberg att hafva
åtagit sig en diktart, som så föga lät honom visa
sig i sin verkliga storhet. Måhända är det också
just ovanan vid dessa svåra vilkor, som gjort
»Hertig Magnus och sjöjungfrun» såsom, libretto
så öfvervägande lyrisk och lemnat så föga af det
egentligen dramatiska öfrigt åt tonsättaren. Sannt
är, att detta dramatiska element dock kommit musiken
till g9do i den andra aktens final, som är både väl
tänkt och väl utförd; men så saknas det i stället
i slutet af den sista akten, der man dock gerna
ville hafva något mera af det rörliga och spännande,
som tillhör det dramatiska i alla former. Att yttra
oss om detaljerna i detta stycke, ar olämpligt, så
mycket mera som deras utförande beror på musikern
och hans arbete ej faller under den literära domen,
äfven om det vore tillgängligt. Yi beklaga allvarligt,
att detta stycke liksom »Wasa-arfvet» ej lyckats att
hålla sig friskt uppe i allmänhetens gunst; men vi
hoppas lika allvarligt, att deras »begrafning», såsom
det på teaterspråket heter, ej firats för alltid, utan
att de ännu en gång måtte uppstå lika friska och lika
väl tolkade, som när de först gingo öfver tiljorna.
Men innan vi säga hr Hedberg farväl, måste vi till
honom framföra ett hjertligt tack för hvad han redan
skänkt vår literatur inom en diktart, som, på samma
gång den är den svåraste, äfven är den tacksammaste
och deri kraftigast verkande på samtiden samt det
bästa arfvet åt kommande slägten. Och härtill våga
vi foga en uppmaning, att han icke måtte för tro t-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
