Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Niklas Tengberg: Några anmärkningar om Frihetstiden. Af. C. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Deri låg hemligheten af hans makt Öfver folkets
sinnen, och endast derigenom var det möjligt, att
detta gick en annars hopplös framtid till mötes
tåligt och utan tvekan. Svenska folkets uppoffrande
uthållighet i denna strid är det största exempel i
dess historia på hvad det folket duger till, och deri
ande som deraf föddes, är deri oförgängliga frukten
af den förfärliga kampen.
Med Carl XII slocknade det sista hoppet om
fosterlandets återuppstigande till sin forna
plats. Dess förfärliga afmattning framträdde i
hela sin vidd, och öfvergifvet af hela verlderi
och sig sjelft, måste det af segrarens hand mottaga
freden. Men till den yttre svagheten sällade sig ännu
djupare sår i det inre. Hela vårt samhällsskick var
ryckt ur sina fogar, och de, som skrefvo 1719 och
1720 års regeringsformer, hade sjelfve fått bittert
erfara, till hvilket djup af elände och svaghet
det oinskränkta enväldet kunnat föra ett fordom
mäktigt och ansedt folk. Hvem vill då kasta första
stenen på dem derför, att de gingo för långt med sitt
bemödande att i det nya statsskicket sätta ett värn
mot denna fara? De voro barn af sin tid och dömde
efter sin erfarenhet. En oinskränkt konungamakts
följder kände de, ett oinskränkt ständerväldes låg
utom deras politiska erfarenhet. Det var 1809 års
män förbehållet att med begge tidehvarfveii för sina
ögon undvika begges farliga klippor. Hvarje tid skall
ju bedömas från sin egen ståndpunkt, och på dem,
som icke i tidsförhållandena vilja se någon ursäkt
för de stora misstagen, kan man väl tillämpa vår
störste historieskrifvare» utrop: »lyckliga vishet,
som, ställd utom händelserna, lagstiftar för dem».
Författaren betonar skarpt den djupa klyfta, som
skiljer frihetstiden från vår föregående historia,
under det han som en motsats dertill framhåller, huru
föga enväldet skulle afvikit från Sveriges häfdvunna
statsförfattning. Vi hafva förut framlagt skälen,
hvarför vi icke kunna obetingadt instämma i det senare
påståendet. Rörande det förra, vilja vi, på samma
gång vi gerna medgifva, att intet tidehvarf i svenska
historien skiljer sig så starkt från det föregående,
dock fästa uppmärksamheten dels, såsom vi redan gjort,
derpå, att ej ringa skuld derför faller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
