Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Niklas Tengberg: Några anmärkningar om Frihetstiden. Af. C. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Banken, med hvilken Hattarne under sekretessens
skydd foro fram efter behag, användes att belöna
eller rättare betala de partiet gjorda tjeristerna,
och hufvudsakligen derigenom hafva Hattarne hållit
sitt välde uppe i borgarståndet och till stcr del
äfven hos adeln*). Och huru sköttes icke bankens
egna affärer? För att icke hafva på sitt samvete
att ha låtit några kapitalel* ligga otillgängliga,
skyndade Hattarne att göra sig af med bankens
metalliska tillgångar, och för att riktigt försäkra
sig om framgång, utsatte de premier för denna nyttiga
utförsel. Sålunda tömdes bankens hvalf inom några år,
och samtidigt ökade man massan af utgifna sedlar,
så att dessa vid ett tillfälle mot frihetstidens slut
stodo till en tredjedel af sitt nominella värde. Mot
slutet steg sedelmassans belopp till nära 50 millioner
daler silfvermynt eller 20 gånger så stor summa som
bankens metalliska förråd, och mot denna bankens
skuld svarade en statsskuld på 60 millioner (= 600
tunnor guld) eller samma börda, som vid Carl XILs
död hvilade på landet efter 20-årigt krig. Sådana
voro Hattarnes förtjenster om vår hushållning och
om statens finanser. Rättvisan fordrar dock det
erkännande, att deras falska hushållsgrundsatser
äfven gällde i andra länder och hos bättre hushållare.
Så hade Hattarne spelt ut sin roll, och det visade
sig snart, att äfven Mössorna gjort det. Partierna
hade icke längre några stora allmänna intressen att
iriskrifva på sin fana, utan hade nedsjunkit till
blotta kotterier. Med partiväsendets upplösning
framträdde ånyo splitet mellan frälse och ofrälse,
för att föra till samma resultat som 1680, nemligen
att konungamakten anropades såsom skiljedomare,
ehuru nu af alldeles motsatt parti. - Kasta vi en
blick på utländska makters ställning och afsigter mot
Sverige och dess författning, finna vi, huru nära
vi varit att dela Polens öde genom den ihärdighet,
med hvilken den ryska statskonsten spann sitt nät
kring vårt sönderslitna fosterland och visste att
intressera våra öfriga grannar, Preussen och Danmark,
för bibehållandet af detta svaghets-
*) Malmström II s. 205.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
