Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Målgranskning: Ordbok öfver svenska allmogespråket af J. E. Rietz. Af -r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
kritikens sida. Af förordet få vi veta, att det
hufvudsakligen är en utländsk mans frikostighqt, som
satt förf. i tillfälle att utföra sitt företag, och
det är derför som han nedlägger »denna blomsterkrans
af vildblommor, insamlade på Svenska språkfält
på den graf, som gömmer den förgängliga delen af
f. d. Engelske Chargé cTaffaires Charles Mariners
S:t George».
Förf. har, såsom en ärlig vetenskapsman egnar, erkänt
sitt arbetes brister och beklagat dem. Genom att låta
trycka om några blad i början af första häftet har
han fått tillfälle att bortrensa några vanställande
fel. Många andra återstå, af hvilka likväl en stor
del måste skrifvas på andras räkning. Hvad som
mest är att beklaga är, att så olika grundsatser
i ljudbeteckningen följts af de personer, som
behandlat landskapsmålen t hvarigenom uppstått en
brist på följdriktighet, som gifvit arbetet ett
sken af löshet. Förfis fel är att icke hafva tagit
noggrannare kännedom om lagarne för ljudöfvergångarne
i de särskilda landskapen, utan i stället rättat sig
efter andra mer eller mindre otillförlitliga personers
uppgifter, äfven der han utan tvifvel insett, att
dessa voro felaktiga, och lätt nog kunnat rätta
dem. Det är sålunda t. ex. icke möjligt att säkert
få reda på, i hvilka ord ä-ljud förekommer, enär
detta ömsom betecknas med ä och e, utan att någon
bestämd regel synes vara tillämpad. På samma sätt
förhåller det sig med å och ö, hvilka användas för att
beteckna det öppna ljudet af o (å). Vissa konsonanter,
t. ex. d och <7, hafva i några landskap i vissa fall
(såsom midljud och slutljud) efter temligen bestämda
lagar fallit bort, men i ordboken är det icke möjligt
att finna dessa lagar, enär nämnde konsonanter än
och vanligen äro utsatta, men vid andra tillfällen
ute-lemnade. Bristen på konseqvens framstår tydligast
i fråga om diftongerna, och är lätt att finna, om
man med ledning af denna ordbok vill skrifva en sådan
öfver ett särskildt landskapsmål.
»Det torde väl», inedgifver förf., »stundom
befinnas, att några af de ord, hvilka ordboken
ställt i spetsen, ej alltid äro de som mest närma
sig fornspråket. (Förf. har följt den grundsatsen
att uppställa sitt arbete så, att de ord, som mest
närma sig fornspråket tagits till utgångspunkter och
de öfriga anförts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
