Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
oss i Gustaf Vasas tid att vid bibelns tolkning
hafva hand om sitt modersmål! Laurentii Petri
bibelöfversättning kan i språkligt hänseende kallas
ett rensnirigsarbete. Vårt språk var då, liksom
det tyska på Luthers tid, stadt i en jäsning af
olikartade beståndsdelar, flödande af germanisraer
och danismer och nära att förlora sitt gamla äkta
nordiska kynne. »En flod af förderf», säger Nordin,
»hade översvämmat det samma och afbörda! sin gyttja
öfver hela detta vackra fält: ord voro utvexlade;
andel-ser förbytta; två tredjedelar af våra dyrbara
kasus i deklinatio-nerna försvunna; stafningssättet
vrängdt och förstörd t; stilen, som förut varit kort
och sinnrik, blef nu vidlyftig och behäftad med en
i många långa omvägar sig kring ämnet margfaldigt
släpande matthet; språkets manlighet förlorad, så att
svenska språket vid Gustaf .den förstes tronbestigning
var att anse såsom ett skådespel, hvilket i smått
föreställde den babyloniska för-bistringen.»* Det
var i ett sådant farligt och afgörande skifte det
i viss mön kan sägas hafva räddats af Olaus och
Laurentius Petri och framför allt genom 1541 års
bibelöfversättning. Skulle icke dessa föredömen af
oss följas? Då vare fäder för tre hundra år sedan
hyste så upplysta åsigter om vigten af modersmålets
vård i bibelordet; då de ansågo sig icke böra taga det
onda med det goda, utan efter bästa förstånd pröfvade
myntet, och redligt till fosterlandets fromma köpslogo
med sin tids språkförråd - är det då oss värdigt att
nöja oss med att girigt rufva öfver allt, hvad de
lemnat oss i arf, dugligt och odugligt, väsentligt
och oväsentligt, vaktande, att ingen måtte taga något
ifrån och ingen lägga något till? Skulle icke äfven
vi förkofra och öka vårt arf? Skulle icke äfven vi
allvarligt sofra den ädla malmen ifrån det slagg,
som han ännu måste innehålla?
Eller tror man till äfventyrs, att vår förderfvade
unionssvenska med ett slag bragtes till en sådan
fulländning, att vid den samma icke någon hand vidare
behöfver läggas? Lauren-
* Se hans inträdestal i Svenska akademien!
Sv. Akad. Handl. ifrån år 1786 D. I. Sid. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
