Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
verldsliga innehåll, skulle en mer eller mindre
genomgripande omarbetning af den samma orsaka allt
för mycken oreda, och derföre lärer hon väl äfven
komma att qvarstå, vare sig alldeles orubbad eller
ock blott med en eller annan ändring i enskilda fall.
Ense torde man således i allmänhet vara, icke blott
derom att en så kallad versindelning bör finnas, utan
ock derom att man bör åtminstone i det allra närmaste
behålla den redan antagna, huru bristfällig hon i
sig sjelf än må vara. Frågan gäller alltså endast,
huru denna versindelning skall utmärkas, och denna
frågas rätta lösning är för visso af en vida större
vigt, än hvad mången föreställer sig.
Vanligen låter man hvarje vers bilda ett stycke
för sig, börjande med en ny rad och sålunda skildt
ifrån det föregående och efterföljande, såsom vore
det ett inom sig slutet helt. Om härigenom hvarje
mening komme att stå för sig, så innebure redan
detta en förbrytelse mot sammanhanget. Knappast
skulle det falla någon författare in att i sådant
skick bjuda sina håf-vor åt allmänheten, och gjorde
han det, skulle denna allmänhet sannolikt rata
dem såsom onjutbara. Men härvid stanna den nämda
anordningens olägenheter ingalunda. En och samma
mening sönderbrytes nämligen ofta i olika stycken
och icke endast i två eller tre, utan stundom i
fem eller sex, ja till och med i ännu flere. Och då
versafdelningen någon gång inträffar midt i en sats,
kommer sålunda satsens förre hälft att tillhöra ett
föregående stycke och den senare ett efterföljande,
hvilket dock icke hindrar, att man låter detta sista
stycke börja med stor begynnelsebokstaf. Lägges då
dertill, att parallelspråken äro inskjutna mellan
verserna, så kan man ingalunda säga, att det är väl
sörjdt för att den obildade eller ens den bildade
skall få läsa bibelns heliga innehåll i ett ostördt
sammanhang.
Några profstycken må framställas till åskådning
och begrundande.
1 Tess. 2: 7, 8.
7. Ändock vi hade magt att vara till tunga, såsom
Christi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
