Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. I o. II. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
varit hans, och som helt och hållet strider
emot vårt språks lynne. Att åter verkligen eri
återgång till det af kommissionen gillade sättet
för versindelningens utmärkande egt rum, kan väl i
viss mening sägas. Men hade man än aldrig så månge
med-bröder på en afväg, den man råkat komma in på,
lärer det väl vara riktigast att öfvergifva honom
och sitt stora sällskap och återvända till den rätta
vägen, nödgades man ock på den samma gå allena. "För
öfrigt hade kommissionen, om hon velat vandra på
denna, såsom oss synes, riktiga väg, ingalunda
be-höft känna sig ensam och öfvergifven. Det är
nämligen nogsamt bekant, att äfven i våra dagar
bibelöversättningar eller bibelupplagor utkommit,
i hvilka texten, är delad i längre fortlöpande
stycken efter innehållet. Vi erinra exempelvis örn
Tho-manders ofvan närnda nya öfversättning, om Bunsens
bibelverk, om Liscos, som blifvit öfverflyttadt
äfven på svenska och gerna läses till och med af vår
allmoge, om Stiers och Theiles poly-glottenbibel, om
de engelska s. k. paragrafbiblarne, framför allt dock
om de flerfaldiga och vidt spridda bibelupplagor, som
utgifvits af Tischendorf, «deri utmärktaste af samtida
critici i hvad Nya> testamentets grundtext beträffar,
och som i mera än 20 år egnat ett herkuliskt arbete
åt denna textkritik" *. Och till dessa exempel
kan sannolikt kommissionen sjelf lägga flere andra,
hvilka vi icke varit i tillfälle att se. Häraf synes,
dels att den omtalade återgången ingalunda utgör
något närmande till originaltextens form och ande,
dels äfven att han för ingen del är allmän.
Då man vidare i motiveringen läser, att kommissionen
i och med versformens upptagande återgått till «en
äldre form« och «velat undvika all moderniserande
omstöpning^, så skulle hvar och en tro, att denna
versform är synnerligen vördnadsvärd genom sin ålder,
och att i de gamla bibelöfversättrlingarna just denna
form är den ursprungligen använda. Detta är dock långt
ifrån händelsen. Kommissionen, som eljest hyser så
mycken kärlek till forntiden, har i denna fråga ej
ansett sig böra
* Kn ö s : an f. st. Sid. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
