Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resultaterna af de svenska expeditionerna till Spetsbergen. Af -e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
blifvit, bearbetade af Th. M. Fries, så trodde mari
sig förut kunna angifva 63 arter såsom spetsbergska,
ehuru säkerligen omkring 20, såsom felaktigt bestämda,
måste uteslutas; nu deremot känner man öfver 200
arter, mer eller mindre utmärkta varieteter och former
att förtiga. Af allt detta torde lätteligen framgå,
hvilken betydlig förökning och hvilka välbehöfliga
rättelser kommit kännedomen om Spetsbergens vegetation
till godo.
Ingen af tidskriftens läsare behöfver frukta, att
jag skall ingå i en närmare redogörelse för de för
vetenskapen nya arter, som blifvit upptäckta inom en
eller annan växtklass, eller för öfriga iakttagelser
angående arternas begränsning, variationsförmåga,
utbredning m. m., men innan jag lemnar detta ärnne,
må det tillåtas mig att fästa uppmärksamheten på en
i ögonen fallande olikhet mellan Skandinaviens och
Spetsbergens växtlighet. Af det ofvan anförda framgår
nemligen, att lafvarne på det senare stället bilda den
talrikast representerade växtklassen, uppgående till
mer än dubbelt så många som fanerogamerna, under det
att hos oss ett alldeles motsatt förhållande eger
rum - en olikhet, så mycket mer värd, åtminstone
botanisternes, uppmärksamhet, som Spetsbergens klimat
uppenbarligen är allt annat än gynnsamt för de högre,
mera utvecklade lafformernas trefnad och, till följd
af bristen på träd, passande lokaler saknas för den
talrika skara af lafformer, som hos oss slagit sig
ned på våra trädstammar. - Dessutom anser jag mig
böra fästa uppmärksamheten på några observationer,
som ej obetydligt modifiera vissa uppgifter, hvilka
man i åtskilliga såväl rent vetenskapliga arbeten,
som i mera populära framställningar i fysisk geografi
finner upprepade.
Allbekant är, att man, under hvilken breddgrad som
helst, på fjällen slutligen kommer till en gräns,
hvarest all vegetation upphör samt evig snö och is
vidtager. Lika bekant är, att denna den eviga snöns
gräns sänker sig allt mer mot polerna, så att den
slutligen måste antagas träffa hafsytan d. v. s. en
evig vinter utan spår af vegetation måste der ofvan
råda. Denna snögränsens sammanfallande med hafsytan
finner man vanligen uppgifvas inträffa vid 78° n. br.;
men att detta åtminstone ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
