Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkantilism. J. W. Arnberg: Anteckningar om frihetstidens Politiska Ekonomi. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
klagade öfver de inhemska manufakturernas dåliga
varor och orimliga pris, och lät sig icke afspisas
med frasen om fosterländskt sinne, lät sig icke
en gång afskräcka genom beskyllningar för lagbrott
eller hotelser med straff; behof, som icke kunde på
annat sätt tillfredsställas, stulo sig till sin rätt,
och marknaden saknade efterfrågan för de inhemska
fabrikaten. Producenterna åter fikade endast efter
mera af de nådebröd, som utkastades från statens
bord; spekulationen högg sig fast i utsig-terna att
vinna på dessa utdelningar, och när den icke hade
anledning att rätta sig efter de naturliga lagarne
för dess utvidgning eller riktning, utsväfvade den i
det oändliga. Då framträdde till dess hämmande ett
intresse, som, trots allt det motbjudande i dess
fordringar, icke kunde helt och hållet förbises: de
redan bestående manufakturernas fordran af skydd mot
dessa spekulationer. En inhemsk produktion hade redan
uppväxt under statens hägn och på dess bekostnad;
den hade blifvit inrättad efter den bästa ordning,
förlagd på de förmonli-gaste lokaler, riktad åt det
håll, som för handelsbalansens upprätthållande var
vigtigast. Men för deras egen skull, för samhällets
skull och för statskassans skull, som väl någon gång
borde få direkt fördel af de utströdda s. k. lånen på
flere millioner, borde man väl ock tillse, att dessa
vackra förhoppningar icke qväfdes i sitt frö. Faran
var nära för handen, ty det genstör-tiga folket
ville icke ratta sig efter den högre visheten, och
magasinerna lågo fyllda af.oförsåldt gods, banken
och manufakturfonden hade lager af pantförskrifna
varor, hvilkas värde hotade att reducera sig till
noll. Skulle nu nya anläggningar tillskapas, hvart
skulle då välfärden taga vägen och de redan utlagda
penningarna? Por hvarje ny sådan fabrik ökades ju
marknadens tillgång och försämrades afsättningen,
för hvarje nytt understöd minskades sålunda
statens utsigter att vinna ränta på det redan
utgifna. Sanningen af dessa satser var så klar,
att ropet på förestående ruin för manufakturerna
icke kunde tystas. Man begärde ju i sjelfva verket
endast rättvisa efter systemets egna grundsatser,
d. v. s. skydd mot konkurrens, nu mot den inhemska,
likasom förr mot den utländska. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
