Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: Granlund: Gustaf I:s registratur IV. 1527. Handlingar rörande Sveriges historia. Första serien. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
lefvande ordet, så omedelbart och liffullt träffar
oss detta osmin-kade språk, som för hvarje tillfälle
har en ny ordvändning, en slående liknelse, ett väl
afpassadt ordstäf.
Denna ursprunglighet följer Gustafs registrator hela
vägen igenom; den är icke mindre skarpt framträdande
vid slutet af hans regering än vid dess begynnelse,
ehuruväl styrelsesättet visar sig något förändradt,
åsigterna mera i en ny riktning ut-preglade och
sjelfva atmospheren med dess fredliga stillhet
mera gynnsam för småbestyr än för väldigt djerfva
dåd. Öfverallt är konungen med, och öfverallt är
det samma outtröttliga intresse, som gifver saft
och lif åt sjelfva de torra obetydligheterna. Under
de senaste åren var den åldriges regeringslust till
och med snarare i tilltagande än i aftagande, och
han egde då ej heller vid sin sida någon egentligen
framstående man, som kan antagas hafva tänkt och talat
i hans ställe. Jöran Persson var ännu en underordnad
skrifvare i kansliet, och Rasmus Ludvigsson,
den mycket anlitade »jordeboksskrifvareri för arf
och eget» synes, att döma af hans efterlemriade
krönikefragmenter o. d., icke hafva varit någon
framstående stilist. Då är man mycket mera frestad
att se en främmande hand i en del af 1540 talets
skrifvelser, der möjligen Mr. Conrad eller Mr. Norman
fört pennan, och troligen hafva väl under de år,
som nu föreligga, och längre fram på 30-talet både
Laurentius Andreae och Olaus Petri klädt många af
konungens eller sina egna tankar i ord. Derom är
dock rätt svårt att med visshet döma; såsom exempel
på dylika till ursprunget tvifvelaktigt skrifvelser
kan ju anföras det bekanta mästerstycket, brefvet
till Brask (Thyselii handl. I. sid. 258) hvilket
visserligen i språkets kraft en och annan gång
erinrar om konungen, men dock genom citaternas mängd
och bevisningens bredd gifver anledning att söka
författaren i den lärde kansleren.
Vare dermed huru som helst; om konungens eller hans
i andekraft snarlike medhjelpares författarskap
till åtskilliga af dessa bref må man tvista,
säkert är, att de i hvarje händelse äro verkliga
tankeprodukter, så litet som möjligt efter formulär
uppsatta kansliskrifvelser. Det blef en senare tids
styrelsesätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
