Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska akademiens handlingar. Fyrationde delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Svenska Akademiens handlingar. Fyra tiondetredje
delen, Stockholm 1868. 396 sid. 8:0 (3,50).
Svenska Akademien, som nyligen gjort den största
förlust denna institution kunde göra, har dock
till sin högtidsdag uppvaktat på vanligt sätt den
literaturälskande allmänheten med en ny del af sina
allt mera värderika och intressanta handlingar. Äfven
här intages, liksom i flere af de föregående delar-ne,
broderparten af den hädangågne veteranen, som på
ett så uppoffrande sätt fyllde sitt maktpåliggande
sekreterarekall: Bernhard v. Beskow har nemligen till
denna del lemnat en vidlyftig teckning af »Friherre
Georg Fredrik von Görtz, statsman och statsoffer»,
der han ännu en gång på sitt ädla och ridderliga sätt
åtagit sig den misskändes och värnlöses sak inför
ef-terväldens domstol, ett värdigt bihang till den
teckning af Carl XII, som blef hans sista gärd åt
fosterlandets minnen. Utom den vanliga helsningen,
denna gång framburen af professor Ljunggren, och
redogörelsen för sammankomsten å 1867 års högtidsdag,
förekomma tvenne i hög grad intresseväckande stycken,
nemligen Gunnar Wennerbergs inträdestal öfver
Fahlcrantz och, eget nog, vid dennes sida hans
ifrige motståndares, Samuel Ödmans, minnesruna,
med mästarehand tecknad af Bottiger. Det förra,
inträdestalet, erbjuder ett särskildt intresse af
verklig betydelse för Akademiens framtid. Gunnar
Wennerberg har nemligen deri på ett berömvärdt sätt
brutit med den akademiska vanan, att hvarje ny ledamot
skall mer eller mindre apo-teosera sin föregångare,
han vare en sådan ära värdig eller icke. Denna
frimodighet hedrar särskildt den man, som så ofta
gifvit uttryck åt ungdomens omutliga känslor, och vi
helsa med glädje detta lärkslag, som tyckes bebåda,
att möjligen en ny vår skulle uppgå öfver den såsom
svensk och historisk vördnadsvärda institutionen,
hvilken dock i de profanes ögon hotat att stelna i
gamla och förlegade former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
